Såbbut

Vilken kanonstart på helgledigheten! Efter några dagars bortavaro tog jag med barn och barnbarn hem till byn för att idka jullov. Snöfallet mötte vi i Sundsvall och sen dess har det bara vräkt ner så man riskerat att flina skallen av sig.
Och som vanligt säger jag till dem som tycker att det är nog nu: -"Varför då, uppåt finns ingen begränsning"
Jag har fått låna skotern ett par gånger och kollat av hur det ser ut längs skoterlederna bland annat och nu får man ångra att inte käpparna kom upp på Råssjön före jul, det är väldigt svårt att hålla en bra linje i den vattendränkta snön när man inte har några riktmärken.
Nu finns det i alla fall förutsättningar för det ska bli bra leder både här och där och för dem som gillar friåkning i pudersnö finns det i det närmaste obegränsat med lämpliga områden att svänga runt på.
Det är länge sedan man kunde köra fast bara genom att stanna lite olämpligt på en plan lägda, såbbut är den jämtländska benämningen på snöigt eller snöfullt väglag, och såbbut är vad det är - överallt.

Hur mycket är det då? Ja, på den officiella mätplatsen var det idag, när snöandet slutat, 57 cm. Men man behöver bara komma en bit upp på höjderna och myrarna runt byn så är det betydligt mer men det är bara en uppskattning eftersom måttbandet glöms hemma, alltid.

Snart farbar

Råssjön är en central del av skoterlederna här i området och samtidigt den sjö som får bra is ganska sent. Har väl ingen statistik att hänvisa till, det är mer en känsla.
Hur som helst tyckte jag att det var dags för en rejäl koll så under torsdagen handgick jag leden, dels runt Näset till Sandänge, dels mot Tången och provade isen med jämna mellanrum.
Tjockleken var gott och väl godkänd överallt däremot fanns en del områden där vatten trängt upp och låg och lurade under snön.
För att få ner lite kyla är nu leden trampad, det går alltså utmärkt att åka den men den är inte utmärkt, om man säger.
Nåt ska man väl ha att göra i mellandagarna också så pinnplanteringen få anstå tills dess.

Pinna på

Bäst att pinna på med käpparna, man vet aldrig när nöjeskommittén kallar till sammanträde.
En del ledkäppar har varit på plats i flera veckor medan det fortfarande fattas på en del sjööverfarter, Råssjön t.ex. är som vanligt sen när det gäller farbar is.



Och precis som jag anade blev det en premiärtur under lördagen. Finnsvedsavdelningen var med och vi siktade mot Handsjöbyn men ändå inte. Vid Nedre Galvattssjön träffade vi ett gäng vänner å bekanta och sedan vi surrat med dem en stund var det dags att styra mot Träffpunkt Haverö, d.v.s. Turingen.
Dagen till ära bjöds på glögg och pepparkaka som förrätt till hamburgaren.
Gott med varm glögg i det något kyliga vädret.



Bra med snö längs hemvägen men troligen inväntar man lite mer innan finputsningen tar vid. För att vara ledkungens revir så var det ovanligt skumpigt men det är inte läge att klaga så här tidigt på säsongen.
Premiärturen avrundades traditionsenligt vid friskvårdsanläggningen på Abborrnäset. Då var i alla fall jag en aning frusen, temperaturen pendlade mellan 13 och 17 kalla grader längs leden.



Under söndagen blev det en liten tvåmans fikatur till Attles stuga vid Stor-Backsjön. Att åka till Lillsjön i adventstid är en liten tradition och i år förlängdes alltså färden dit där det finns riktiga möbler att sitta på.

Ovanligt mycket folk var det ute på isen kunde vi konstatera när vi fortsatte strandpromenaden längs östra sidan sjön på väg hemåt.



 Om det är någon som jagar tjäder kan vi, naturligtvis mot en icke obetydlig ersättning, tipsa om ett bra ställe, vi räknade till mellan 15 och 20 ståtliga tuppar som satt och solade sig i trädtopparna. Mäktigt.

Växlande

En vecka senare och en erfarenhet rikare var det så dags att premiärköra södra rundan, mest för att torka bort allt onyttigt vatten ur motorernas inre.

Inte så speciellt mycket snö i närområdet men fläckvis var det riktigt skapligt på myrar och tjärnar på väg mot Örasjön. Vi mötte även en riktigt vass skur av underkylt regn, nästan hopplöst att se nåt då rutor och visir isade igen på nolltid.
Efter ett kort besök vid Örasjövallen åkte vi tillbaka en bit för att ta kraftledningen över till Struldalen.

Strulsjön passerades utan dramatik och en stund senare åkte vi för att få skotrarna laddade, tyvärr var vi lite tidigt ute för laddstationen var inte inkopplad ännu, men det är på gång.

Inga kommentarer

Det fars

Det ville sig inte riktigt med ännu en tidig premiärtur över Sjöändviken. Förhoppningen liknade länge en tragisk fars med ständigt sönderblåst nyis inne i viken, men så till slut fick vi några rejäla kallnätter och då var det bara att ge sig ut med isborren.
Förra året inföll Fars dag den 13 november, i år inföll dagen då det fars över viken förra lördagen, alltså fem dagar senare än i fjol. Statistiskt sett är det fortfarande lite tidigare än normalt eftersom slutet av vecka 47 brukar vara ett riktvärde.
Förra året hade vi, vid den här tiden, avverkat åtskilliga mil på den nya skotersäsongen och om inte OM funnits så hade det kunnat bli riktigt bra även i år men tyvärr avslutades torsdagsmorronens snöfall med alltför många plusgrader.
Själv hade jag förmånen att vara hemma och skotta snö, sedan det var avklarat blev det en premiärtur till Sjöändtjärnen, bäst att passa på, snöandet hade redan övergått till regn och tempen drog iväg över nollan.
Idag, fredag, kan man konstatera att cirka halva tjockleken av gårdagens snötäcke finns kvar och på sjöisen har snön smält och frusit till ny is, ingen skridskois men till isväg duger den väl.

Om nu väderspådomarna håller vad dom lovar så kan det bli riktigt trevligt till första advent.

Bokslut

Efter lite bokföring har det blivit dags att presentera bokslutet för skotersäsongen 2016/2017.
Säsongen började tidigt med fullt körbar snö i början av november, visserligen sjönk den ihop i omgångar men det fylldes även på så det blev en del halvlånga turer redan före jul. Sjöändviken passerades på farsdag den 13 november medan det dröjde en vecka in på nyåret innan Råssjön var farbar runt Näset.
Och så vidare, och så vidare, den tidiga säsongsstarten syns ganska väl på kilometerräknaren som stannar på 292,3 mil fördelat på fyra skotrar. Värt att notera kan vara att Blå-Rangerns 19 mil åkts av sonen som deltagit i en del av våra utflykter.
På Ski-Doo´n har jag fått ihop 232 mil och det var faktiskt lite mer än jag gissade när bland annat några före detta arbetskamrater satt hemma hos gamm-chefen och ljög. Med betoning på gammal, kan tilläggas.

Anmärkningsvärt från säsongen får väl den sena Tornet-öppningen anses vara, något som gynnade Träffpunkt Haverö på Turingen.

Till årets highlight hör resan till Wärdshuset Orren, dagen då allt var perfekt.
Efter en säsong med kommunikationsutrustningen Scala Rider Packtalk blir betyget från min sida en knapp fyra. Väldigt trevligt att kunna prata om ditt å datt längs vägen men en del konstiga bortkopplingar drar ner betyget. Svårt att förklara men ibland var räckvidden hundratals meter och ibland fick man inte kontakt inom några meter. En del kan säkert vara användarberoende men inte allt.
Utrustningen är till viss del röststyrd och man kanske får acceptera att den engelska flickan inte förstår jämtska så bra.

Avrundar med några blandade bilder ........