Vill sig inte

Det fanns stora förhoppningar på den här vintern då i december då det snöade i stort sett varje dag. Sen blev det problem med vattnet, ja, på isen. Tövädret som följde blev kanske i värsta laget men det hade det goda med sig att de flesta sjöar blev riktigt släta och fina. Skoterlederna blev sorgligt nog ganska guppiga, isiga och berövliga av töandet. Så då var det bara snön som fattades då.
Men på den punkten vill det sig inte, i alla fall inte tillräckligt mycket.
I stället ser det ut att bli en riktig kallperiod framöver och det lär inte ge så mycket snö.
Det finns ju olika åsikter om detta, många menar att snöskottning är ett gissel men hur kul är det att bilhjulen är ovala av kyla och vedboden töms så snabbt att man känner suget, närmast vacumet, efter veden som försvinner.
Snö däremot skapar arbete för husägare och åkerinäring med flera. Att hålla sig värmen är sällan ett problem om det finns snö att skotta. Alltså: låt det snöa!

Tjugo kallgrader kan verka avskräckande men skoterdårarna kände ett visst behov av att kolla om det fanns några tokiga skoteråkare ute i markerna. Alltså blev det till att varmköra maskinerna och dra iväg i det makalöst vackra vädret.
Vi tog sikte på Strulsjön och fortsatte söderut längs dalgången till kraftledningen, naturligtvis skulle backtestet utföras upp mot "Knippen". Snötillgången gjorde att färden uppför backen inte var nåt problem men numer är det lika skoj varje gång att köra uppför testbanan som förr kunde ta timmar att övermanna.
Efter Knippen blev det en snabbvisit till Örasjön. Det blev också vändpunkten för dagens utflykt, skoterleden mot Långtjärn var nysladdad av någon vänlig skäl så det flöt på rätt bra längs myrar och sjöar hemöver.
Ute på sjöar och tjärnar var spåren som fanns kvar efter töperioden stenhårda och man fick man passa sig vid passage av dessa så man inte sprätte ut i omloppsbana runt jorden.

Tur att man köpte en rymlig släpvagn i somras för nu börjar funderingarna gå: vart ska man åka för att hitta rejlt med snö?
Här hemma verkar det vara lite låst läge vad gäller snö ......

Föråkare

Plötsligt är det en ny almanacka där på spiken och det blev bråttom att summera 2012, i alla fall de senaste dagarna.
Det har varit väldigt instängt här i byn på grund av läget mellan de stora sjöarna. Visst, leden över Sjöändviken blev markerad nästan i normal tid men sen har det varit si och så med föret pga ständiga uppvattningar. Råssjön har varit ett problem eftersom i stort hela sjön varit täckt av snövatten. I mellandagarna blev det ändå tillfälle att göra en utflykt till Örnbergssjön, vi tog då den lite säkrare vägen över Svartnäset. Nån dag senare drog vi bort till Lillsjön, dvs halvvägs till Svenstavik. Så nu kan man väl säga att ledsystemet är grundpreparerat till sjuttiofem procent. Vissa delar var helt okörda medan andra delar hade haft andra föråkare än Skoterdårarnas förening.

Det har framförts önskemål om ett litet töväder och det levererades lagom till årsskiftet. I dag på årets första dag hade sjöarna återigen ändrat skepnad, snön hade tinat igenom och frusit till en perfekt is visserligen snöis men lika tjock som den underliggande kärnisen.
Jag fick ta fram långa isborren för att komma igenom och det innebär att isen är ca 2x15 centimeter med (ibland) en grutta vatten mellan.

Efter ett antal provborrningar tog jag helt enkelt och susade över Råsjön både kors och tvärs. Tång-Öravattnet inspekterades och där kändes det som att jag ville sätta ut pinnarna, och så fick det bli. När jag ändå var på gång så åkte jag hem efter resterande pinnförråd och markerade ut leden söderut från Tången. Sedan blev det tyvärr för mörkt för att fortsätta men nu vet jag att det är möjligt att dra upp leden runt Svartnäset mot Finnsvedskogarna.

Onekligen känns det mindre instängt nu.

Inget ont .....

Nu äntligen har man fått in lite tvåtaktsolja i blodet, för att inte tala om d:o rök i lungorna.
Annars har det varit en trög höst ur skotersynpunkt eftersom livet utanför har trängt sig på.
Det har handlat om den lilla studentlyan som skulle få en ansiktslyftning och man var ju ute i god tid (trodde man) med alla förberedelser men hur det nu slumpade sig så blev det i alla fall panik i slutet av november då det skulle vara inflyttningsklart.
Lyckligtvis, får man väl säga även om det tar emot, så gjorde inte vintern nåt allvarligt försök under hela november annars hade man väl kommit i en ordentlig lojalitetskonflikt för jag skulle såklart hellre ha åkt skoter än svartjobbat som hantverkare. Inget ont som inte har nåt gott med sig, alltså.

Samma dag som lägenheten blev beboelig så började flingorna dala och tempen drog iväg neråt med rejäla köldgrader som gjorde att sjöisarna växte så det knakade. Tyvärr, för isarna, så kom det lite för mycket isolerande snö för att fortsatt tillväxt skulle bli maximal. Men Sjöändviken blev pyntad med käppar redan den andra advent. På ett par ställen var det ordentligt med vatten på isen men den gångna veckan var rejält kall så det frös igenom ganska bra.
Råssjöns is besiktades, manuellt per fot, i går lördag, och det var lite blandat före med ömsom vatten ömsom torrt. Tjockleken höll sig strax under decimetern eller mer om vi pratar riktningen mot Tången. Däremot fick jag vända i sundet mellan Svartnäsudden och Taska. Det kändes inte helt komfortabelt att vara så långt hemifrån och se att isen blev tunnare och blötare. Så käppresningen får anstå till kylan har gjort sitt på allvar.


Idag när skoterdårarna skulle ut på lusttur hade gårdagens snö, och temp nära noll, gjort sjöarna fläckiga, t.o.m leden över Sjöändviken var rejält dyngsur, det kunde man inte tro dagen innan när det var skarpfrusna spår så man önskade lite snö att spackla isen med.
Det blev mycket vägåkning på premiärturen mot Sandnässkogarna, vi litade helt enkelt inte på den minsta lilla tjärn utan gjorde kringgående manövrar lite varstans. Sandnäsbodarna låg inom räckhåll men vi valde ändå att vända hemåt vid Lill-Åksjön, det blev i alla fall ett par mil som avrostning.
Jag har f.ö. skaffat en ny jobbarkompis som fick vara med på en sväng sedan jag gått mej trött på Råssjön igår och även förra helgen. Det handlar om en ruskigt gammal 5:9:a som jag tror kommer att passa bra framför ledsladd och liknande redskap. Den ska få sig en servicetid för att se över lite småsaker men, som sagt, jag tror nyförvärvet passar bättre än fortåkar-smalbandaren när det handlar om jobb.

Nyårshelg

Nu är skoterfantasternas nyårshelg avklarad och det blev också en geocachingavslutning enligt planerna, så nu är man skoterdåre för hela slanten.
 Skoterdårarnas föreningsstyrelse bestod för dagen av endast en person, lite tråkigt när det gällde att gå runt hos skoterhandlarna men det är inte mycket att göra åt om man, som brodern, dragit på sig nån förkylning eller vad det nu var för skit.
Som traditionen bjuder så började jag med de första först eftersom det är dit man kommer om man kommer därifrån jag kom.
Hos Oktan var det i det närmaste knökfullt med folk både ute och inne. Klämde och kände i vanlig ordning på en del skotrar som man är lite mer nyfiken på, annars var det mest mingel med kaffe och kaka.

Eftersom det var lite tidigt med hamburgare drog jag vidare med uträkningen att först besöka Motorhuset för att i rätt lunchtid få en burgare hos Yamaha.
Motorhuset hade inga överraskningar vad jag kunde se, däremot måste man beundra Ski-Doo för modet att måla en skoter i en militärgrön färg. Har svårt att tycka den är fin men utan tvekan annorlunda.
Jag hade en tid att passa nere på stan och på väg till Yamaha-Center fick jag klart för mej att den tiden var typ nu. Men en burgare hinner jag väl annars lär jag lida svältdöden vilken sekund som helst, tänkte jag.
Väl framme vid entrén fick jag syn på grillen, men vad i hela .... dom hade bytt till kolbullestekning. Och visst gillar jag kolbulle men jag vet också att där får man inte ha bråttom. Å det hade dom inte heller.
Bara att återvända till bilen för att snabbt bege sig till Motorhuset för en varmkorv eller två.
Att inte ha varit in till de japanka skotrarna tar jag närmast som en lättnad, men att de utan förvarning bytt matsedel det ska jag komma ihåg.
På tal om japanska skotrar så såg jag i dagstidningens skoterbilaga att man inte heller i år orkat baxa upp nån Yamaha på vågen, alla deras skotrar saknar uppgift om vikt. Dom gör alltså inget för att ta död på ryktet om tunga skotrar. Jaa, jag menar, dom kanske inte är så tunga som ryktet säger om man bara vågade visa vikten.

Kört

Trots att mer än hälften av skoterleden över Sjöändviken fortfarande finns kvar verkar det som att intresset för skoteråkning är i avtagande. Så det är väl bara inse att det är kört för denna gång och hoppas på en kort sommar och en ny istid så snart som möjligt.
Den sista "riktiga" skoterturen det blev den korta sväng vi gjorde på långfredagen tillsammans med norska skoterdårarna upp mot Sandnäset och trakterna däromkring. Vi var helt hänvisade till sjöisen eftersom snön i allt väsentligt försvunnit från land.
Vi mötte en kraftig snöskur så efter ett strandhugg vid en koja styrde vi hemåt. Resten av påskhelgen inspirerade inte till så mycket skoteråkning eftersom det tidvis var rejält blåsigt och kallt.

Förra veckoslutet råkade jag ha vägarna förbi stan och där hade skoterhandlarna dukat fram nästa års modeller (Lynx o Ski-Doo Road Show 2013) och naturligtvis är det inspirerande att se att man tror på en vinter även nästa år. Någon nyinvestering blev det inte, dock.

När man tittar på körda skotermil för den gångna säsongen får man svart på vitt vad som fattas kroppen, alldeles för få mil helt enkelt. På nöjesmaskinen har jag endast 125 mil och på de båda andra, som mest användts för nytta med nöje, har tillsammans 78 mil på mätarna. Det är alltså med nöd å näppe jag kommit över 200 mil. Och som sagt, det känns, batterierna är inte riktigt fulladdade.
Dessutom står en massa överbliven bensin som jag inte vet vad jag ska göra av. Majbrasa kanske?

Sommaraktiviteten Geocaching gör sig påmind lite då och då, tex i går då det dök upp nya burkar i Skålan, konstigt nog lyckades jag stanna hemma och släppte dem till betydligt nördigare cachare.



Men nu när det är kört med skoteråkningen så lär det snart strula till sig i burklandet.

Bättre utan fiske

När Gillhovspimpeln är inställd öppnar Bygdegårdsföreningen Gillhovsgrill´n 

med hamburgare, kaffe o kaka mm på menyn.

Långfredag kl. 11 - 14 vid Gillhovs bygdegård. 

Strunta i fiskegrejerna ta bara med plånboken!

Alla hjärtligt välkomna!!

Dagens väder

Det kraftiga snöfallet under natten fick skoterdårarna att snabbt dra på en skotertur in till stan. Sen snabbt hem för att fira en skoteramatör som fyller år denna dag. Grattis till henne!