Inget ont .....

Nu äntligen har man fått in lite tvåtaktsolja i blodet, för att inte tala om d:o rök i lungorna.
Annars har det varit en trög höst ur skotersynpunkt eftersom livet utanför har trängt sig på.
Det har handlat om den lilla studentlyan som skulle få en ansiktslyftning och man var ju ute i god tid (trodde man) med alla förberedelser men hur det nu slumpade sig så blev det i alla fall panik i slutet av november då det skulle vara inflyttningsklart.
Lyckligtvis, får man väl säga även om det tar emot, så gjorde inte vintern nåt allvarligt försök under hela november annars hade man väl kommit i en ordentlig lojalitetskonflikt för jag skulle såklart hellre ha åkt skoter än svartjobbat som hantverkare. Inget ont som inte har nåt gott med sig, alltså.

Samma dag som lägenheten blev beboelig så började flingorna dala och tempen drog iväg neråt med rejäla köldgrader som gjorde att sjöisarna växte så det knakade. Tyvärr, för isarna, så kom det lite för mycket isolerande snö för att fortsatt tillväxt skulle bli maximal. Men Sjöändviken blev pyntad med käppar redan den andra advent. På ett par ställen var det ordentligt med vatten på isen men den gångna veckan var rejält kall så det frös igenom ganska bra.
Råssjöns is besiktades, manuellt per fot, i går lördag, och det var lite blandat före med ömsom vatten ömsom torrt. Tjockleken höll sig strax under decimetern eller mer om vi pratar riktningen mot Tången. Däremot fick jag vända i sundet mellan Svartnäsudden och Taska. Det kändes inte helt komfortabelt att vara så långt hemifrån och se att isen blev tunnare och blötare. Så käppresningen får anstå till kylan har gjort sitt på allvar.


Idag när skoterdårarna skulle ut på lusttur hade gårdagens snö, och temp nära noll, gjort sjöarna fläckiga, t.o.m leden över Sjöändviken var rejält dyngsur, det kunde man inte tro dagen innan när det var skarpfrusna spår så man önskade lite snö att spackla isen med.
Det blev mycket vägåkning på premiärturen mot Sandnässkogarna, vi litade helt enkelt inte på den minsta lilla tjärn utan gjorde kringgående manövrar lite varstans. Sandnäsbodarna låg inom räckhåll men vi valde ändå att vända hemåt vid Lill-Åksjön, det blev i alla fall ett par mil som avrostning.
Jag har f.ö. skaffat en ny jobbarkompis som fick vara med på en sväng sedan jag gått mej trött på Råssjön igår och även förra helgen. Det handlar om en ruskigt gammal 5:9:a som jag tror kommer att passa bra framför ledsladd och liknande redskap. Den ska få sig en servicetid för att se över lite småsaker men, som sagt, jag tror nyförvärvet passar bättre än fortåkar-smalbandaren när det handlar om jobb.