Föråkare

Plötsligt är det en ny almanacka där på spiken och det blev bråttom att summera 2012, i alla fall de senaste dagarna.
Det har varit väldigt instängt här i byn på grund av läget mellan de stora sjöarna. Visst, leden över Sjöändviken blev markerad nästan i normal tid men sen har det varit si och så med föret pga ständiga uppvattningar. Råssjön har varit ett problem eftersom i stort hela sjön varit täckt av snövatten. I mellandagarna blev det ändå tillfälle att göra en utflykt till Örnbergssjön, vi tog då den lite säkrare vägen över Svartnäset. Nån dag senare drog vi bort till Lillsjön, dvs halvvägs till Svenstavik. Så nu kan man väl säga att ledsystemet är grundpreparerat till sjuttiofem procent. Vissa delar var helt okörda medan andra delar hade haft andra föråkare än Skoterdårarnas förening.

Det har framförts önskemål om ett litet töväder och det levererades lagom till årsskiftet. I dag på årets första dag hade sjöarna återigen ändrat skepnad, snön hade tinat igenom och frusit till en perfekt is visserligen snöis men lika tjock som den underliggande kärnisen.
Jag fick ta fram långa isborren för att komma igenom och det innebär att isen är ca 2x15 centimeter med (ibland) en grutta vatten mellan.

Efter ett antal provborrningar tog jag helt enkelt och susade över Råsjön både kors och tvärs. Tång-Öravattnet inspekterades och där kändes det som att jag ville sätta ut pinnarna, och så fick det bli. När jag ändå var på gång så åkte jag hem efter resterande pinnförråd och markerade ut leden söderut från Tången. Sedan blev det tyvärr för mörkt för att fortsätta men nu vet jag att det är möjligt att dra upp leden runt Svartnäset mot Finnsvedskogarna.

Onekligen känns det mindre instängt nu.