Dra på tur

Återigen har vi haft nöjet att umgås med de norska skoterdårarna. Den här lördagen har varit inplanerad sen länge och klockan tio var det uppställning som vanligt. Glädjande nog så anslöt även några närboende skoteramatörer, totalt blev det tio skotrar vid starten.
För att inte komma onödigt tidigt till Tornet, som var dagens mål, drog vi på tur norröver längs Näktens strand. Efter bensträckar- och geocachingpaus vid Sandudden körde vi upp i Dödre för vidare färd mot Älgsjön.
Därifrån var det bara att njuta av exemplariska leder rakt till Kälabergstornet. Visserligen tog vi en omväg via Stavsjön för att få åka lite uppförskörning längs kraftledningen men det susade bara till så var vi framme  -"som jagade av polisen" var det någon som sa.
Det ingick i upplägget att vi inte skulle göra nån längre tur denna gång, det fanns lite att bestyra med hemma i stugan för våra norska vänner. Därför blev det den enkla vägen hem, men självklart var det inte mer bråttom än att vi stannade en stund hos stugvärden vid Abborrnäsets friskvårdsanläggning.

Sammanfattningsvis blev det en bra solskenstur i glada och trevliga vänners lag. Tack för turen och sällskapet!

Storsjö-Ljungdalen

Skoterdårarnas förening har haft ett nära 36 mil långt sammanträde.
Sammanträdet påbörjades i vanlig ordning på Jo-Larstäckta vid halvniotiden på lördagsmorron, ajournerades vid Storsjö fiskecamp under natten och återupptogs strax efter nio på söndagsmorronen.
Här följer några sammanfattande noteringar från protokollet:
Syftet med hela resan var att bevisa att vi kunde ta oss upp till Tossåskorsningen från Börtan via Lill-Lövsjön.
På grund av ospårad djupsnö och trötta skotrar orkade vi inte med det för två år sedan. I år var det nästan för enkelt, inte så mycket snö som då och det var uppkört! Inget som gick att bevisa alltså.
Men vi fick se Lövans hotell eller om det var en rastkoja. Dessutom slumpade det sig att vi kunde få en fikastund tillsammans med kända storfiskare ute på sjöns is. Om det var tur eller skicklighet kan inte en sån amatör som jag avgöra men det lyftes upp ett antal fina fiskar bara under den stunden vi var där.
Rena transportsträckan blev det sedan till Storsjö. Sedan vi checkat in kändes det som att det fanns lite överskottsenergi som måste få utlopp så vi drog till Ljungdalen för att tanka.
Efter middag på Campen blev det lite skotersurr med likasinnade långåkare som åkt söderifrån, typ Lofsdalen, och så småningom siktade mot Ottsjö (med reservation för att jag virrat till det). Roligt med lite erfarenhetsutbyte när chansen ges.
För att undvika åka i våra egna spår så fanns det nästan bara ett rimligt alternativ och det hette Orren, och så fick det bli.
Maffig utsikt uppifrån berget ovanför Orren, men blåsigt så det blev inte så lång stund där.
Efter att ha valt bort Klövsjö hamnade vi i alla fall i gårdagens spår från Fotingen ner mot Åsarna.
Åsarna röstades senare bort till förmån för Svenstavik där vi hittade ett näringsställe som kunde servera en välkomponerad söndagsmiddag.

Lite statistikuppgifter: Från macken i Ljungdalen till ranchen hemma är det 18,5 mil och E-tec´en ville ha 1,1 liter/mil under den resan, under uppresan handlade det om ca 1,2 l/mil. Ganska lättfört och fint med andra ord.

Kälabergstornet

Det dök upp en del frågor om vägval för att besöka Kälabergstornet eller "Hamburgertornet". Jag tror att det är fler som funderar på liknande frågor så jag ägnar (ännu) en liten betraktelse åt detta fenomen.
För det är ju något av ett fenomen detta flygbevakningstorn från andra världskriget som har blivit så omåttligt populärt utflyktsmål för skoterfantaster.
Det är Bodsjöbygdens skoterklubb som fixat till och har hamburgerförsäljning på lördagar under skotersäsongen. Förhållandena är enkla men det ingår liksom i konceptet att man själv ska grilla sin hamburgare över en gemensam öppen eld där det gäller att hålla reda på sin burgare under tiden som man umgås med kända och okända.
Ett besök uppe i tornet hör också till även om en del skräms av skylten "På egen risk".
Nåväl, hur tar man sig till "Tornet" då?
Ja, utgår man från Svenstavikstrakten och man vill slippa fundera på förhållandena på de "stora sjöarna" då ska man naturligtvis åka den ordinarie skoterleden från (tex) OkQ8 och mot Rörösjön via det s.k. vedtorget och vidare mot Backsjöarna. Eftersom leden längs Stor-Backsjön och Lillsjön inte ruskmarkeras är det en bra ide att hålla västra stranden till man träffar på ledmarkeringen "på andra sidan". Sen susar det bara till så har man passerat Östbergsbodarna och några minuter senare Näktens södra ände. Vid Örnbergssjön håller man norrut så är man snart på Bodsjöbygdens fina led som snabbt och enkelt tar den resande till målet.

Vill man absolut inte åka på landbacken och vi fortfarande utgår från Svenstavik då blir det till att, på Storsjöns is, runda Skanderåsen för att ta sig till Skuckuviken. Det är väldigt stenigt där i viken och i takt med vattenavtappningen knäcks isen till isblock och det kan bli trixigt att ta sig fram men tar man det lugnt så är det inga problem. När Skoterdårarnas förening passerade där sista helgen i januari var det i stort sett perfekt men en snöknul kan vara en sten som sticker upp. Passagen över till Näkten följer skogsbilvägen bra länge tills man ser var leden från Skucku svänger (vänster).
Väl ute på Näkten är nog strandkörning som gäller, inte så att man måste in i varje vik, men relativt nära nu när det sägs att isarna är osäkra.
Ett normalår så skulle jag säga att man mitt för Sandnäset styr över sjön, rundar Sandudden och kör upp mot Stor-Noren och därifrån följer leden mot Tornet. Men eftersom jag inte vet isläget ute på sjön så vill jag inte råda någon utan då är det lika bra att fortsätta till Sjöändan.

Det här var ett par exempel på resväg till Tornet, vill man ha fler alternativ eller en annan väg hem så finns det flera möjligheter, det beror bara på hur stor sväng man är beredd att göra.
Har man dessutom Bergs skoterkarta och kanske nåt tips från infödingarna då kan man vara alldeles lugn.
Trevlig resa och smaklig måltid!
PS   Det finns varmkorv, läsk, kaffe, bullar, godis mm att köpa för den som inte vill ha burgare   DS

Kallt

Prognosmakarna lyckades gissa rätt när det gällde kylan som skulle inträffa i helgen, här var det runt 30 kalla natten till lördag. Alla tankar på en tripp till Kälabergstornet avskrevs då den rätta hungern inte ville infinna sig men visst var man ut i kylan en sväng. Alltid lika skönt att komma in efter en promenad i strålande vintersol. Och trettio grader är egentligen inget märkvärdigt, däremot kan det kännas bistert när tempen sjunkit ytterligare tio-femton grader, som på den gamla goda tiden.

Det fanns, som sagts, planer på en långtur denna helg men prognoserna var så passa säkra att det aldrig kom längre än till funderingar.

Kommande helg däremot, den är bokad och klar, i alla fall när det gäller målet. Middagsmålet kommer, med intill visshet gränsande sannolikhet, att intagas å Storsjö fiskecamp.

Exakt vilken väg det blir dit är mer osäkert men vi blev ju snuvade på ett besök i rastkojan nära Lill-Lövsjön häromåret så det handlar nog om hämnd för den gången. Tror att det var efter den resan, då vi tvingades vända, som tankarna på nya snöskotrar dök upp på allvar.

Den led vi funderar på går via Börtnan, det i sin tur innebär att man bör åka via Åsarna och där finns en osäkerhetsfaktor som nog bör utredas. Det gäller hur pass uppdaterad den rekommenderade överfarten över Ljungan är, den från Äldbodarna till Rödnäset. Har en känsla av att lokalbefolkningen därborta inte åker så mycket skoter att det är uppkört så här pass tidigt på säsongen.

Uppdatering

Ibland kör det ihop sig så vissa saker blir ställda i kö, noteringar här till exempel.
Förra helgen, som var den sista i januari, förflöt ganska lugnt med mest hushållsnära aktiviteter under lördagen.
Under söndagen blev det äntligen dags för säsongens första tripp till Svenstavik. Ett ärende var att tanka, Xtrimen har begåvats med en ny tankmätare och jag ville kolla hur bra, eller dåligt, den visade.
Sista strecket på den digitala skalan försvann några kilometer från Svensta och tankningen visade att jag hade cirka 6-7 liter kvar i det läget så, peppar peppar ... mätaren kanske är riktig den här gången. BRP har haft problem med mätarna på både Lynx och Ski-Doo men har tagit fram en ny variant till i år.
Annars litar jag mest på förbrukningen enligt färddatorn, nära nog klockren mätning.

Ett annat ärende var att kolla isläget på bl.a StorBacksjön. Och det var gott kan jag meddela. Både där och längs Lillsjön höll vi oss relativt nära den västra stranden och det var i stort sett fritt från vatten på isen.

En av de mer udda fikaplatserna blev det i avsaknad av rätt placerade vindskydd i Svenstaviksområdet, vi hittade en ledig bänk på Galhammarudden. Serveringen hade för övrigt inte öppnat för dagen eller året.

Hemvägen gick via Capri upp mot Skuckuviken och över till Näkten, fortfarande bara enstaka fläckar med vatten men vi höll oss respektfullt nära stranden hela tiden.
Mitt emot Sandnäset, vid Fiskarstugan, frestades vi att prova en stig uppför Näktesberget. Efter ett antal vindfällda träd hamnade vi i en stenig bäck, det blev ett bra prov på skottningsförmågan hos den mörka skotern.

Kommande helg lär det ska bli kallt så en planerad långtur ställs på framtiden, däremot kan det bli en tripp i närheten, Hamburger-tornet har lördagsöppet sen ett par veckor. En tripp mot Bräcke ligger väl nånstans vid horisonten, lite osäkert dock om lederna blivit ruskade över sjöarna. Det var ju bitvis rätt mycket pinnkörning därbortöver.

Ett besöksmål som jag bara hört det viskas om är en vintervariant av fäbod-caféet i närheten av Rogsta, nån kilometer söder om Hackås, det blir intressant att se om det blir nåt nytillskott av möjliga fikaställen.

Kjempefin tur

Efter en minst sagt trevande inledning av skotersäsongen så börjar det äntligen bli mer nöjesbetonade resor. Annars har det mest varit röjning och översyn av diverse skoterleder i närområdet. Enligt uppgift och egna iakttagelser är lederna i Svenstaviksområdet röjda efter Dagmars härjningar, Bodsjöbygdens leder i vår närhet håller bra standard, som vanligt ska tilläggas. Och, som sagt, den lokala klubben har kommit igång med ordinarie sladdningsverksamhet.

Efter diverse husnära aktiviteter och även en oväntad utflykt i bilaffärsärende under lördagen hade vi nöjet att göra de norska skoterdårarna sällskap på en söndagsutflykt.

Vi beslutade återuppta den avbrutna resan från i början av april då säsongen tvärdog.
Okey, det var andra orsaker till att resan avbröts men det tog även slut på föret den helgen.
Efter inledande taktiksnack på Jo-Lars-täckta tog vi oss snabbt till Sandnäs-skogen vidare över mot Stor-Noren och Nordammen.
Grundinställningen när det gäller isarna har varit att vara väldigt skeptisk men ser man ett spår hela vägen över sjön då drar man iväg. Visst är det vatten på isarna med absolut inget som inverkar, så länge man rör sig.
Efter lite trixande med stormfälld skog tog vi oss till Kyrkkilen som är ett fint ställe att stanna och ta en liten bensträckare vid.
Sen var det återigen tveksamheter om vi skulle ge oss ut på sjökörning men så fick det bli eftersom vi hade ett vindskydd som väntade på oss vid Pånnäset. Det blev en strandnära körning dit och just där jag valde att parkera i strandkanten vid vindskyddet var det så lurig is att skotern doppade ena skidan ner under isen.
Då kändes det tryggare att krypa in i kojan på själva vallen, torrt och fint även om möblerna var något låga.


Kaffe och smörgås smakade gott och vi fick fräscha upp kunskaperna om platsens tragiska historia. Betydligt trevligare för Rosapanter som råkade hitta en geocache där i närheten.

Hemresan gick helt odramatisk via Tjutbodarna och Baksjöbodarna. Sista dropparna kaffe sörplade vi i oss vid Abborrnäsets friskvårdsanläggning.
Frånsett de osäkra isarna (eller rättare, det är vi som är osäkra) är det ett närmast perfekt skoterföre i skog och mark tack vare att snön har sjunkit ihop i ett par omgångar.
Den 67 kilometer långa resan sammanfattades så bra på norsk - en kjempefin tur!

Väl hemkommen kom jag ihåg att kolla snödjupet, det är nu 69/70 centimeter ner till gräset vid observationsplatsen.

Liten solskenstur

Teoretiskt skulle trettonhelgen bli den bästa skoterhelgen på länge. Nu blev det inte riktigt så eftersom en sedan länge planerad resa till kusten skulle verkställas då diverse omständigheter passade så bra denna helg.
Den värsta abstinensen botades i torsdags då det blev en sväng mot Svenstavik. Förra säsongen hade vi bekymmer med snötyngda lövträd över leder o spår, i år är det lämningar efter Dagmar som ligger i vägen. Så klart hamnade jag vid ett stormfällt träd med alldeles för dålig såg så den lilla trippen blev onödigt lång - i tid alltså.

Under tiden jag var i Sundsvall (och bl.a. geocachade!!!) höll ungdomssektionen ställningarna när det gällde skoterdårarna, de besökte visst Örasjön så södra slingan lär vara invigd för trafik.

Lillsjön 8 januari 2012

Sedan besöket i Drakstan var avklarat blev det äntligen dags för en liten sväng. Jag hade egentligen tänkt kolla isläget på Råssjön, det lär vara så osäkert att ingen har provat dra upp leden där, varken mot Finnsved eller Tången.
Man vill ju inte vara svårövertalad så när det blev prat om en nöjestripp bara för att så var man snabb att ställa om. Ungdomarna var med och yttrade sig om tidtabellen, det skulle visst vara nåt bollspel på TV en viss tid.

Nåväl, brodern bestämde väderstreck och det slumpade sig så att vi åkte samma spår som jag gjorde i torsdags.
Soligt och fint var det, och kallt, på myrarna nedanför Östbergsbodarna var det närmare 22 kalla.
Det borde finnas ett vindskydd där i solen vid Lillsjön, det är åtskilliga gånger som fikasuget infunnit sig just där. Det gick visserligen bra att ta en ståfika i solskenet också men, som sagt, en sittplats är aldrig fel.

Nu är även västra slingan uppkörd och invigd, i alla fall till Lillsjön. Vill man åka upp mot Svenstaleden i norra änden av Stor-Backsjön rekommenderas att följa stranden eftersom det även där torde vara osäkert hur isarna frös innan snön kom.

Innan jag drog till kusten kollade jag snödjupet härute och det börjar bli riktigt bra, 58 centimeter hade jag på måttbandet. Nu är det bara att hoppas att sladdningsverksamheten kommer igång så blir det nog ordning på den här skotersäsongen också.