Kall inledning

 Konstiga vintrar börjar bli en dålig vana.

Knappt nån snö före nyår och allmänt lite trögt att ta sig utanför zon. Visst, en och annan spaningstur har det ändå blivit som till exempel Örasjön i början av januari med kanske en decimeter snö under skotern.

Eller försöket att åka skoterleden mot Stor-Noren, det tog stopp vid några vindfällen i Dödrebodarna.

Sen har det varit en del arbetsträffar vid Nordtjärna för att fixa till vindskydd mm där.

Resterande tid har använts till att köra in ved och klaga på kylan.

Nu är det mitten av februari och äntligen har den där resan till Turingen blivit av. Den påbörjades för två år sedan då vi skulle göra sällskap med bekanta från grannbyn men som slutade i en tidsödande fastkörning på Örnbergssjön. Då ställde vi om till Kälabergstornet i stället.

Men i år blev det alltså av. Senarelagd starttid p.g.a. kylan som envist biter sig fast, vi hade runt 20 kalla vid start, vi drog iväg med förhoppningen att det

skulle bli mildare under dagen. Och det blev det, men inte mycket. Så lite kylslaget var det men desto trevligare att komma in och käka lunch på Träffpunkt Haverö på Turingen.

Så med den lilla långturen får man väl säga att utflyktsdelen av skotersäsongen äntligen är igång på riktigt. 

Skitvinter

 Det sket sig med vintern!

Seg i starten och aldrig nån riktig fart. Så kan man väl sammanfatta vintern 2025, för nu är den slut och då är det bara sista mars. Det värsta av allt är att det är nästan tre veckor till påsk. Tre veckor till annandag påsk närmare bestämt.

Månaden började riktigt lovande med sedvanlig norsk-samling och utflykt, visserligen med väldigt isigt underlag med blankis på sjöarna, men helt okej ändå.

De va de eller ....?

 Februari sjunger på sista versen och här kommer en liten sammanfattning.

I genomsnitt har väl månaden varit ganska bra men en bestående minnesbild torde bli att det var då vintern tog slut. Allt beroende på de många plusgraderna i slutet av månaden. Snödjupet minskade två decimeter på bara några dagar. Just nu har vi ganska kallt så snösmältningen har bromsats in men då är det hårdpackad snö och is i stället. Varför får det inte vara som det var när det var bra?

Ett tråkigt besked nådde oss från Kälabergstornet då Bodsjöbygdens skoterklubb beslutat avsluta tornet-verksamheten efter att markägaren avverkat skogen på stora delar av berget. Man har gjort bedömningen att det blir blåsigt och allmänt otrevligt där uppe när skogen är borta.

Skoterdårarna har naturligtvis besökt berget och just den dagen var det perfekt väder med milsvid utsikt - utan att gå upp i tornet.

Hamburgareförsäljningen har flyttat till Hunge och även det har vi testat. Inte lika pittoreskt som Tornet men det funkar okej att sitta inne i grillkåtan och grilla och sen gå ut i det vackra vädret för att äta. Det var inte jättemycket folk just när vi var där men det kan ändra sig fort. Trevlig skotertur var det dessutom via Kälasjön och Hungsjön. Hemfärd via Vålesberget och Bodsjön-Kyrkkilen-StorÅksjön.

Nu finns det dom som säger att jag är för pessimistisk när det gäller vintern, "föret räcker alltid till påsk" sägs det. Man hoppas de har rätt -
det är sju veckor till påsk.

Idag fick vi, skotern å jag, en oväntad grattishälsning: Grattis på Ski-Doo-årsdagen!

Baksjöbodarna

Vid lägerelden

Upp i det blå

Bivack

Vid Sjöändtjärna 9 februari 2025

Bensträckare vid Mullbergsstugan 11 februari 2025

Grillkåtan i Hunge 15 februari 2025

Nya burkhållaren vid matstopp på Brönjeholmen 28 februari 2025

Hopp o förtvivlan

  Det nya året började ungefär som det gamla slutade det vill säga begränsat med snö men så pass att det gick göra ett par svängar i omgivningarna, typ Baksjöbodarna-Tjutbodarna-Älgsjön-Stor-Åksjön-Sandnäsbodarna å hem igen. En trevlig tur tillsammans med gamla bekanta som tittar till oss ibland. Tanken var att vi skulle luncha vid Älgsjön men alla hade glömt den nödvändiga utrustningen för att fixa en hamburgare. Så det var bara att styra mot Sandnäs-skogarna, för vid Stor-Åksjön vet ju alla att det finns grillgaller. 

Så småningom började det likna riktig vinter med fluffig snö som lockade till lite längre utflykter, till exempel en ensamtur till Sör-vickran och Turingen som fick ett lunchbesök tillsammans med våra norska vänner. 

Tyvärr varade  glädjen inte så länge då det kom flera varmluftsattacker som hotade att göra slut på all snö. Dessutom trycktes det upp mängder med vatten på sjöisarna. När så skoterspåren frös bildades kraftiga isvallar som blev besvärliga att passera och även bearbeta om det var längs skoterlederna. 

Månaden avslutades med minusgrader så än fanns det hopp.

Åren går

 Så har det åter blivit dags att runda av ännu ett år. 

Inledningen av året lär väl leva kvar i minnet hos många som den vintern då det snöade från sidan elva till sidan femtiotre. 

Redan i mitten av november 2023 hade jag hjälpt en granne att få bort 60 cm snö från diverse platta tak.

Men nu är nu och nu kan bara önska att få något av dessa snömängder till den nya säsongen, en skotersäsong som inledningsvis lider svårt av snöbrist. 

I genomsnitt över två år kan man väl säga att det är bra, dålig tröst dock när man skumpar fram över knappt snötäckt grästorv.

Den kyliga men snöfattiga före-juls-vintern har haft det goda med sig att sjöarna fått ett rejält istäcke redan från start.

Den lokala skoterklubben har fått ledkäpparna på plats lagom till helgerna, så nu är det bara att vänta på snön. 

Julfirarna lät sig inte avskräckas av det skumpiga underlaget, så populära Sjöändtjärna har fått en del besök.

Nu ser det ut som att nyårshelgen blir kylig, detta i kombination med lite snö lär innebära en lugn avslutning av 2024 i Skoterdårarnas förening.

Hoppsan!

 Så har tideräkningen hoppat till igen, redan slutet av mars och påsken står för dörren. Vissa skulle nog säga att det redan är påsk eftersom det är skärtorsdag idag, eller Polarisdagen. Osäkert om det är statistiskt säkerställt att det är dagen då flest skotermotorer av det märket skär, det kan vara bara illvilligt förtal också.

Den gångna helgen firades våffeldagen, som egentligen inföll på måndagen men de flesta tjuvstartade nog redan på söndag. Det gjorde i alla fall jag som nappat på en annons om våfflor i Hackås båthamn. 

Under planeringsfasen fanns en viss oro att det skulle vara väldigt mycket blankis, spårigt, slängigt och allmänt otrevligt före främst på sjöarna men även i skogen. Vi har haft omväxlande väder med både kalla och varma grader så på förmiddagarna har det varit isigt. Natten mot söndag kom det nån centimeter snö och det var precis vad som behövdes för att slippa riskera varmgång i glidboggin.

Rutten var inte spikad in i minsta detalj men jag susade längs Näkten upp till Sörvikkran. Tanken var att åka på landbacken längs den så kallade kulturleden som omväxling. De flesta skoterleder har tagit mycket stryk av det milda vädret men jag måste säga att dessa leder klarat sig förhållandevis bra. Visst fanns det ställen där det blev lite tvekan då spår och markeringar tinat bort på nån sjö men det tuffade på ganska bra.

Så kom jag till ett vägval där det gällde att bestämma om jag skulle åka medsols eller motsols. Svänger man mot Vikbäcken får man åka längs Storsjön upp mot Hackås. 

Jag valde att styra mot Östnår med tanken att hålla mej borta från Näktens skärgård utanför Näcksta. Jag kan ha fel men tror att jag var på rätt väg ända tills jag kom till korsningen vid gamla skolan i Östnår, där slutade alla spår efter ett spår. Efter att ha spanat en stund insåg jag att det nog bara var att vända tillbaka till kända trakter, i detta fall en vägvisning mot Rogsta för att därifrån ta Näkten till Hackås.

Funderar fortfarande på om det finns en led vidare norrut från södra Östnår, tidigare på säsongen kanske det gått köra bilvägen men där fanns inte mycket snö kvar denna dag. Kan tycka att det är tråkigt om leden slutar där eftersom det är en bra tanke att kunna köra från tex Svenstavik till Brunflo utan att åka på de stora sjöarna, om det av någon anledning är ett sämre alternativ eller bara för att. 

Förhoppningsvis var det som vanligt, alltså att jag missade ett vägval.

Nåväl, färden gick vidare upp mot Muggarna/Finnön där det kom en snöby av sällan skådat slag, ett tag var jag aningen ur kurs så jag fick helt enkelt konsultera karta och GPS för att säkert ta mej in till skoteruppfarten i Näcksta.

Sen dröjde det inte länge så var man på Storsjöns is ett par kilometer norr om målet vid Billstaåns utlopp.

Efter att ha frossat i dubbla portioner goda våfflor var det dags att dra iväg hemåt och nu var det ju givet att jag skulle fortsätta motsols, det vill säga längs Storsjön ner mot Vikbäcken och kulturleden över till Salsån och fostervattnet hem till Sjöänn.

En trevlig tur i ensamt majestät tillsammans med nya reskamraten som vid hemkomsten slog över till trettio körda mil.

Afton!

 En sån rivstart det blev på vintern, nästan en hel vinter avklarad på två månader! 

Visst har det hänt att vi fått en snöig avslutning på året men i år var det fullt skoterföre i mitten av november och många fastighetsägare kände sig manade att skotta bort cirka 60 centimeter snö från diverse hustak.

Sjöarna däremot var inte alls redo för denna snöattack, den is som hunnit bildas tryckes ner av snön och det vattnade upp och bildades ny is ovanpå denna snö/vattenblandning. Vissa sjöar hade trippla isar av osäker kvalite så det dröjde länge innan det blev körbart med skoter. 

Råssjön som brukar vara besvärlig när det gäller isläggning, passade på att frysa mellan två snöfallsområden och det blev snabbt 15-20 centimeter kärnis av bästa sorten. 

Myrarna hade inte heller hunnit frysa, utan tvärt om, den snö som föll smälte och det bildades massor av snöfria områden, ofta där man normalt vill köra.

I slutet av november hördes synpunkter som att -"det är nog nu" och visst var det stundtals besvärligt att ta sig fram, men så blev det några dagar med plusgrader och snön föll ihop så föret förbättrades. I mitten av december började det bli ordning på de flesta skoterleder i vårt område och nu går det att planera en och annan utflyktstur. 

Men det gäller fortsatt att ha respekt för sjöisarna!