Smygstart

Eftersom det mesta om skoterdårarnas aktiviteter är sagt och upprepat, både en och tre gånger, så har det funnits planer på att lägga ner den här dagboken.
Efter 5-6 år är det bara att bläddra bakåt och veta att det mesta är sig likt än idag.
Men så rycker det till lite i skrivarfingret med följden att man blir sittande med ännu en liten rapport.

Det har varit ovanligt låg skoteraktivitet för min del hela hösten, knappt ett ledkryss har kommit upp. Men nu när det är första advent finns ett "måste" - nämligen att ta sig över Sjöändviken med skoter. Och visst blev det så. Förra söndagen var isen åkbar men det fanns ingen tid. Men den här helgen blev det åka av, både lördag och söndag.

Det hörs ibland att folk förfasar sig över att undertecknad ger sig ut på den relativt nya isen. Kan dock säga till mitt försvar att det är efter långa studier av formler och tabeller med hållfasthetsberäkning av is som jag ger mej ut.
Ryska armens beräkningar är en källa till inspiration och sen har väl alla hört om Karl X Gustaf och den svenska armens marsch på nattgammal is över Lilla och Stora Bält.
All den där kunskapen har sedan kokats ner till en enkel formel som lyder: isens tjocklek i kvadrat x 5. Det handlar här om sprickfri kärnis. Exempel: 10 x 10 x 5 = 500.
Tio centimeter kärnis håller alltså för en punktlast av 500 kg.
Och här, i aktuellt område, är isen ca 12 centimeter dvs gått och väl på grönt på min isborr.

Under lördagen blev det även ett besök bortom Sjöändtjärnen då man även passade på att ta bort lite sly som böjt sig in mot leden. Trots temperaturer nära noll så hade gårdagens snösörja stelnat så det var bättre drag på isen idag. Passade även på att plantera ut lite pinnar längs överfarten.

Ni ser, inget nytt så här långt. Möjligen får jag anledning att återkomma när vi fått den efterlängtade snön, för det räcker inte med bara is över viken.

Standbyläge

När avståndet mellan land och iskanten är mer är en skoterlängd då börjar man fundera på att ställa in skotern för säsongen. Visst, man kan köra på vattnet men, utan att veta, det passar nog inte för gubbtouring som är min bästa gren.
Således är de flesta av hushållets skotrar inne under tak men som vanligt är jag mottaglig för alla förslag angående utflykt, så nycklar och kläder ligger kvar där de legat senaste halvåret.
Det lär finnas ordentligt med snö i norra Jämtland så det är bara att dra iväg, egentligen.

Förra helgen försvann ledkäpparna från sjöarna i östra delen av vårt område, den sydvästra slingan rensades långt före påsk då det mesta tydde på att vintern hade gett upp.

En preliminär summering av skotersäsongen, uttryckt i körda mil, visar att det blev 180 mil fördelat på fyra skotrar. Nöjesmaskinen, alltså Ski-Doon, svarar för drygt 120 av dessa mil. Kan villigt erkänna att den maskinen var det bästa som hänt under de tio år som jag varit aktiv skoterdåre och det bästa av allt, jag slipper åka till Oktan i morgon för att titta på ny skoter att beställa.

Är knappt tvåhundra mil bra eller dåligt? Ja inte är batterierna lika laddade som en normalsäsong för några år sedan men bättre än förra året då Ivar m.fl. saboterade mycket. Om jag struntat i att lämna kroppen till läkarvetenskapens förfogande strax före påsk hade det säkert blivit ytterligare ett antal sköna mil men nu är det liten mening att grina över detta.

Genom en liten felräkning blev det en skvätt bensin över, har man riktigt otur blir det gräsklipparen som får den - kanske lika bra att boka en skoterresa norrut ....?

Sjukt

Så har det susat förbi några dagar som allmänt kallas påsk. Själv passade jag på att göra lite service och underhåll på den skröpliga kroppen lagom till helgen vilket förde med sig ett lugnare tempo, så lugnt att det inte förekommit någon skoteråkning över huvud taget för min del. Lite felplanering kan tyckas men får man en återbudstid på verkstaden lär man ta den, för man vet aldrig när nästa erbjudande kommer.
Förutsättningarna för Gillhovspimpeln blev bara bättre och bättre, den packade snön frös ihop och det var sjukt bra vägar för de tävlande. Visst kändes det lite vemodigt att inte kunna rigga igång Pimpelexpressen men nu var det som det blev. Skärtorsdagen är värsta fixardagen när det gäller tävlingen, som avgörs under långfredagen, och det var full aktivitet när vi gjorde en snabbvisit till högkvarteret.

Solen är en viktig beståndsdel i en lyckad pimpeltävling och trots alla pessimisters spådomar så lyste den med sin närvaro på ett alldeles utomordentligt sätt. Blåsvinden gick det att skydda sig mot genom att parkera på rätt sida Holmen. Hemmavarande barn och barnbarn var inte ens måttligt intresserade av pimpelfiske utan det blev en liten spontan utflykt med skoter i omgivningarna. -"Pappa körde jääättefort" rapporterades det vid återkomsten.

Påskaftonen ägnades åt fria aktiviteter det vill säga skoteråkning, lillen var ganska bestämd om vad som skulle ske så det var bara att packa matsäcken och dra iväg, inte så långt hemifrån, däremot var en vindskyddad fikaplats ett önskemål.
Senare på dagen blev det en improviserad släktträff vid Sjöändtjärn med anledning av någons bemärkelsedag. Trots de sjukt goda förutsättningarna blev det, för min del, helgens längsta skotertur, hela 800 meter med taxi från Losjövägen.

Andra chansen

Precis när skotersäsongen var nere för räkning, i det närmaste uträknad och bårbärarna på väg in, då minsann rycker det till i kroppen och upp stiger den finaste vinterdag man skådat på mången god dag.
Gillhovspimpeln är i antågande så lördagen började med lite koll vad beträffar is- och snöläget. Teorin var att försöka trampa och frysa fast snön på blankisen så att det blir möjligt att röra sig på sjön utan att riskera livet. Senare på dagen fick vi reda på exakt hur hal snötäckt is kan vara.

Något försenade anlände skoterdårarna till den vanliga mötesplatsen, vi hade nämligen fått oväntat besök - från Norge.
I gnistrande solsken styrde fem skoterdårar mot söder efter att vi kommit fram till att flera av oss faktiskt inte varit till Turingen i år. Och efter att Hamburgartornet tvingats stänga för säsongen bedömde vi att Turingen var en bra ersättning.
Det blev lite av en favorit i repris när vi valde skoterleden ner mot Långvattnet för att sedan ta kraftledningen och diverse skogsvägar mot Handsjöbyn.
Där, på Handsjön, hade resan kunnat sluta och allt berodde på att vi gärna stannar för att prata lite. En efter en blev stående med skotern slirande på blankisen, och den som kom iväg kunde inte stanna för att hjälpa de andra utan att först köra och parkera sin skoter vid strandkanten.
Åtskilliga minuter senare kunde vi slira vidare mot målet.
Bäst vi satt där inne och motade bort svälten så kom det in en skoterfantast från Ånge, han hade övergett sin fisketokiga kamrat nere på Holmsjön för att få sig en burgare på Turingen, med sådan inställning hade han helt klart platsat i Skoterdårarnas förening.


Hemresan blev en snabb historia via diverse sjöar som inte ligger där skoterleden går, det gäller att försöka förnya sig i vägvalet men det slutade som vanligt på Abbornäsets friskvårdsanläggning där solen gjorde vad den kunde för att trycka oss mot husväggen.

Möjligen var det annat väder på gång, hur som helst började det blåsa en lite kylig vind som gjorde att vi valde att avrunda dagen för att om möjligt ta ny friska tag under söndagen.

Sen utlovas det lite mer snö och riktigt bra förutsättningar för att påsken ska vara räddad nu när vintern fått en andra chans.

Ur tid är leden

Jaa, det är inte mycket som är sig likt nuförtiden, när det gäller vädret alltså.

Efter besöket i Rätan för snart två veckor sedan har det mest blivit små svängar i närområdet tex en liten tidsresa tillsammans med Anders dagen efter Rätan. Blå-Rangern behövde luftas så vi tog en rundtur till det som är Buan för mej nämligen Sandnäsbuan. Efter besök på de olika vallarna och genomgång av dess historia blev det fika i bustugan. Efter studie av gästboken konstaterade vi att vädret var ganska exakt som vid vårt förra besök - på midsommarafton 2014.
Blå-Rangern fyller för övrigt 10 år i min ägo och Ski Doo´n passade på att slå över till 100 körda mil men nån vidare jubileumsfest blev det inte.

I lördags hade jag en förhoppning om att göra en sväng som skulle komma förbi pimpeltävlingen på Stor-Åksjön. En sväng blev det men inte tillräckligt stor för jag kom inte ens nära, men jag får försöka mer en annan gång.
Söndagens vackra väder inspirerade till en Näkten Tour 2015. Så var det i alla fall meningen men det var mer blankis och mindre snö än jag ville inse. Det blev ett evigt skuttande mellan de fåtaliga snöfläckarna invid Näktens västra strand. Vid Brynjeholmarna gav jag upp och parkerade för en något tidig lunchrast.
Precis hela tiden mullrade det som åska på avstånd, bara en bit ifrån mej bröts isen upp och bildade en vall tvärs över sjön mot "Röbergs" på andra sidan, ganska mäktigt.

Återigen har det blivit så många varmgrader att det blivit pölar på isen, så jag kollade läget med ledkäpparna och de börjar mogna för plockning nu, utfarten på sjön från byn är dessutom inte att rekommendera så det är nog bara att inse att slutet är nära.

Skoterträff

Självklart går det åt pipsvängen om man är för kaxig. Jag hade en stark förhoppning att resan till Galåbuan skulle bli av men i höjd med fredag så började det, även för mej, stå klart att det skulle bli dåligt väglag åt det hållet.
Vi skulle få ressällskap av Finnsvedsavdelningen och eftersom det i stort sett bara är hälften så långt till Rätan som till Västra Galåbuan kändes det som ett lätt val särskilt när man tittade ut på lördagsmorgonen.
Vädret var alltså inte så kul när vi tuffade iväg ner mot kraftledningen som snabbt förde oss till Handsjöbyn, föret var det inget fel på och tidvis tittade faktiskt solen fram, men tokblåste gjorde det.
Från Handsjön ansluter man till S1:an, skoterleden mellan Turingen och Rätan, och det var en behaglig resa med Mullbergets vindkraftpark framför oss och då förstod vi varför det blåste så, alla verken var igång.
Efter bensträckare vid Mullbergstjärn så kom vi snabbt ner till Rätan och där hade det varma vädret jobbat hårt med sjöisen, riktigt blött det.
Väl framme vid eventplatsen var vi bland de första skotrarna och bland de fotvandrande besökarna var det heller ingen trängsel precis.
Nåväl, vi fick oss varsin hamburgare och lite kallprat och det var i stort sett det enda som behövdes för oss.
Det fanns några alternativa vägval med det gemensamma att vi skulle norrut och så fick det bli.
Längs Rätanssjöns västra strand fanns bra med snö så det gick fint att ta sig upp till norra änden utan att skvätta ner sig alltför mycket.
Vi blev glatt överraskade av det fina väglaget, det var inte många meter man behövde köra utan snö under skotern. Strax nedanför Åsarna hittades dessutom en helt orörd grusgrop som de mest  lekfulla måste busa i en stund.
Det fina föret höll i sig även längs Hålens strand, men ett försök att fika vid Östansjöbadet misslyckades på grund av den hårda vinden.
I stället susade vi upp till Stor-Backsjön där vi hittade lä i en lämpligt placerad stuga.
Ja, sen var det bara slutspurten kvar och efter ytterligare kallprat vid Sjöändtjärn avslutades dagens sammanträde. Pessimisterna antydde nåt om -"sista resan....." men det förstod jag inte riktigt.

Än finns det hopp

Äntligen har det kommit lite en gnutta snö så hoppet om en resa till skoterträff i Galåbuan eller Rätan nu på lördag det lever. Visst kan det hända en hel del med vädret men prognoserna visar i alla fall några kallgrader framöver.
Det finns alltså ingen ursäkt för att stanna hemma på lördag och vill ni så kan vi göra sällskap. Som vanligt är vägvalet långt ifrån klart men det lär nog ordna sig med det också.