Now we are talking

Vilket härligt busväder det blev den här helgen!
Snöandet smygstartade lite försiktigt i fredags för att sen bara bli bättre och bättre. Söndagens utflykt i de djupa skogarna och de breda myrarna bjöd på rejäl drevsnö som letade sig in lite varstans.
Vi hade fem anmälda till dagens uppställning men våra norska skoterdårar behövde ordna en del saker inför hemresan som bara den säkert behövde lite extra tid i rådande busväder.
Hemmavarande skoteramatör ville följa med på en liten tur och så fick det bli.
Blå-Rangern väcktes upp ur dvalan och var genast redo för tjänstgöring, inledningsvis rattad av sonen. Av någon anledning ville han dock ganska snart prova min Ski-Doo.
Sagt och gjort så hade vi bytt skotrar och vipps var man förpassad femton år bakåt i skoterutveckling.
-"Jasså var det såhär det var ...." funderade man där man vickade framåt längs myren med på tok för smala skidor i rådande djupsnö.
En annan egenhet som Rangern har blev också snabbt påmind om - all snö passerar över rutan och mot ansiktet på den sittande föraren.
Till saken hör att det låga styret gör stående körning ganska obekväm. Man skulle väl utrusta denna reservmaskin med bredare skidor men den används så lite att det knappt är nån mening.

Det blev en liten runda ner mot Losjön, som vanligt kan man nästan säga, och efter att ha testat ett nyfunnet vindskydd kollade vi efter en annan väg än den vanliga för att ta oss hemåt. Och det gick ju bra. Under en avstickare ut på Råssjön kunde vi konstatera att det blivit rejäl drivbildning på sjön.
Nu får man bara hoppas att ingen klagar på snöandet, det är ju trots allt det här man lever för.
Jag undrar hur dom som påstår att det räcker nu kan veta det? Snön ska ju räcka en bra bit in i april och mycket kan hända innan dess så jag säger som alltid - låt det snöa!
Och uppåt finns ingen begränsning, som bekant!