Säg den lycka .......

Den gångna veckan har jag haft nöjet att göra lite kvällstjänst längs skoterlederna i omgivningen. Första kvällen kopplade jag sladden som vanligt efter 59:an och drog iväg. Rackarns så mycket snö det hade kommit, insåg jag ganska omedelbart, nästan lite väl jobbigt att ha sladden med. Hur som helst så fick den hänga med till Örnbergssjön. På hemväg blev det en klassisk fastkörning på Markustjärnen som, som vanligt, hade vattnat upp rejält. Bara att överge sladden och köra tomt resten av slingan. Kändes som en bra ide att trampa så mycket som möjligt och låta kylan tränga ner, framför allt på sjöarna som alla har mer eller mindre mängd vatten på isen.
Följande kvällar valde jag Ski-Doon som jobbarkompis och det var rena pudersurfingen längs skoterlederna. Hur roligt får man ha på jobbet?
Tanken var att grundtrampa för att sedan ta nya tag med sladden, nu får man se hur det blir med det för de förutspådda plusgraderna ser ut att bli mer långvariga än det från början var bestämt och planerat. Just nu har vi tre plusgrader ute i förening med ganska mycket vind så man kan befara det värsta när det gäller snötäcket.
Därmed kommer jag osökt in på snödjupet. Under torsdagskvällens mätning noterades strax under halvmetern, det var då fortfarande åtskilliga minusgrader.
Ett dygn senare, med temperaturer runt tre-fyra plusgrader, hade snödjupet minskat cirka sex-sju centimeter.
Det var ju det jag varnade för häromsistens, att inte tro att det räcker nu med snöandet. Visst är det bra om snön sätter sig en aning men det har en väldans förmåga att bli för mycket av det onda. Så säg den lycka som varar beständigt?