Ur tid är leden

Näs-Hara skoterklubb hade bjudit in till skoterträff uppe i Grönviken, strax nedanför ICA-affären skulle det visa sig. Enligt uppgift skulle det visas Polar-as där så egentligen hade man väl inte där att göra men man kan alltid kolla hamburgarna, dessutom sas det att det skulle finnas kolbulle att köpa. Alltså blev det resa.
Färden gick längs gamla invanda leder till Stor-Noren där vi konstaterade att det var hur mycket vatten som helst på isen. Vände tillbaka en bit för att i stället styra längs skogsvägar till leden mot Älgsjön.
Då somliga hade missat frukosten fick det bli en tidig fikapaus vid en koja i norra delen av Älgsjön. Vi våldgästade en veranda där som gav lite skydd mot det ymniga snöfallet.
Vi var ganska pessimistiska när det gällde den fortsatta färden, det är sjukt mycke snö och dåligt med skoteråkare, så vi hade faktiskt ett halvt beslut om att ge oss om det var ospårat i fortsättningen. Vi undrade även om gänget från Tandsbyn gjort sin årliga resa till Kälabergstornet, då skulle det finnas hopp om en lättare resa.
Någon skoteråkare hade faktiskt rört sig åt vårt håll i någorlunda modern tid så vi tuffade på för att se hur det var längre fram.

Efter kanske en kilometer mötte vi ett tio-femton skotrar stort gäng, dagen var räddad, det var dom nyss omtalade trollen. Nu fanns det ett pinfärskt spår till Tandsbyn, den saken var klar.
Den här mycket informella leden är egentligen ganska märklig, kilometervis med bra skoteråkning längs en väg som endast vid vissa kritiska platser har små daglysande "extraprislappar" upphängda i skogen. Inte ett ledkryss och ändå funkar det så bra.
Så småningom kommer man in på Tandsbyns skoterledsområde och när det blev dags att svänga mot Fåker då började den stora prövningen. Det var den värsta led man åkt på länge, snacka om puckelpist. Man uppmanades att "inte avvika från leden" - vilken led? frågar man sig.
Men det är klart, alla ledsladdaraspiranter var ju på väg till Tornet.

Skoterträffen vid Näktens strand var av traditionellt snitt med köksavdelningen som viktigaste inslag. Stod nog och tänkte på annat för jag beställde hamburgare när jag menade kolbulle, dagens kraftigaste miss.

Hemfärden gick neröver Hackås och ut mot Monäset, vi försökte undvika tungsam sjökörning i det längsta. Färden över Näkten från Monäset till Sandnäset blev helt odramatisk ur vattensynpunkt, faktiskt riktigt bra även om det även där var djup lössnö som yrde upp och in bakom visiret.
I Sandnäset valde vi återigen landbacken och på Tångöravattnet slöts cirkeln för dagens sammanträde som blev elva och en halv mil långt.

Det har hörts rykten om en skoterträff i Rätan nästa lördag så man behöver inte fundera så mycket på var nästa sammanträde blir, möjligen vägen dit.