Konstig

Att det är en konstig vinter vi fått kan väl ingen vettig människa säga emot. Det snöar ett par centimeter för att några dagar senare tina bort dubbelt så mycket med hjälp av regn och temperaturer som en vanlig sommardag. På detta kommer en köldperiod som gör det livsfarligt att gå utanför farstubron och till exempel besöka postlådan utan fullständig skyddsutrusning.
Snödjupsmätaren går bakåt ju mer det snöar så nog är det nåt som är konstigt, typ att folk redan börjar prata om vår. Vad är det för fel på en riktig vinter i stället, det är ju ändå bara februari.


En riktig skoterdåre ger inte upp så lätt så vi fortsätter göra våra irrfärder, erkännas ska dock att turerna blir lite kortare än ett normalår. Kanske längsta resan gick till Turingen men det var redan i januari.

En intressant tur gjordes längs en del av den informella skoterleden från Dödre mot Tandsbyn via Älgsjön. Leden är under upprustning och kan bli riktigt trevlig när det är klart. Personerna bakom detta fritt-valt-arbete har även rustat upp stora delar av stigen där tävlingen Haldo Hansson terrängen avgjordes från slutet av 1960-talet och 25 år framåt. Under storhetstiden var det norrlands största terränglopp med drygt 600 deltagare.
Leden Dödre - Älgsjön är väldigt fin och har fått en bättre sträckning än tidigare då den mest gick längs skogsbilväg, möjligen kan det vara problem att hitta uppfarten i Dödre om man kommer från Näkten.
Den konstiga vintern (?) har gjort att Kälabergstornet fortfarande inte öppnat för säsongen, lite tråkigt kan jag tycka, det har blivit en vana att planera lördagsutflykterna så att man på något vis kommer förbi Tornet. För att inte glömma vägen var vi dit bara för att kolla läget och det var väldigt lugnt och stilla, knappt ett skoterspår på den stora parkeringen.

Under en av de sällsynta riktiga vinterdagarna, med snö och solsken, företogs en liten kraftledningstur via "Knippen", den gamla skoterprovningsbacken, fram till branten mot Ryflodalen. Precis där slog klockan lunch och vi upprättade ett basläger, mitt i solen och i lä för den byiga västanvinden.
Helt perfekt ersättning för det oöppnade Tornet, om nån frågar mej.

Men visst, det finns trevliga matställen på närmare håll också, Sjöändtjärnen till exempel, ett besöksmål som har många gäster året om. För oss närboende är det så enkelt att rycka med nåt ätbart och ta skotern, skida eller gå dit för att "äta ute"

Äntligen

Som man har väntat, men nu är den äntligen här, den efterlängtade snön. Tjugo-talet började riktigt dåligt med regn och plusgrader som en vanlig svensk sommar. Men plötsligt händer det, med bara ett par dagar kvar av januari fick vi ett fint snöfall som följdes upp av lite mer busvädersbetonat snöande med kraftig drivbildning på sjöarna. Om drivorna är bra eller dåligt är svårt att säga, möjligen bär det bättre än den luftiga snön som bara glider undan på den blankpolerade sjöisen.

Och blankis finns det gott om, har man en sladd på släp kan varje litet motlut vara en utmaning. Lederna i vårt område är för övrigt sladdade eller körda för att få snön att fastna på det isiga underlaget.

Utöver is och hård skar-snö är det ovanligt mycket "varma källor" i form av myrhål och diken som det gäller att se upp för. På de värst utsatta ställena, längs leden, krävs det lite jobb för att få till en bra passage. Men annars finns det hopp om riktigt bra förhållanden om tempen får hålla sig på rätt sida om nollan.
Men det gäller att passa på, rätt som det är så kommer ett deprimerande bakslag.

Det känns lite avlägset men det blev faktiskt ett besök på Turingen före värsta istiden.
Den senaste tiden har som bekant bjudit på skridskois både på land och sjö, och då har skotern ersatts av fyrhjuling vid besök i diverse vindskydd.

Vid en sådan utflykt hade jag packat med Ica´s alternativ till Bullens pilsnerkorv för utvärdering och det kan jag säga, ni behöver inte testa, det ÄR inget alternativ. Synd på så köttig korv att den har så blek smak. Enda fördelen torde vara den lättsamma rivöppningen.
Av ica-korvens försvarare hörs att den ska ätas med diverse tillbehör och då blir det gott, men riktigt så funkar det inte i min värld, där gäller direkt ur burken och in i mun. Och för övrigt är smaken som baken.

Start och avrundning

Det är väl bäst att göra en sista uppdatering innan vi går in i ett nytt decennium. Efter en, som jag känner det, ovanligt normal sommar svischade det bara till så var det höst. Barmarksträningen blev inte riktigt som det var tänkt men det har den inte blivit nån gång tidigare heller, så även det var normalt. En försäsongsaktivitet som det blir för lite av är buskröjning längs skoterlederna, det är ganska fantastiskt hur mycket sly det kan växa på en eller ett par somrar. Slappnar man av lite för länge kommer det att vara igenväxt inom några år och det gäller inte bara där lederna passerar hyggen och liknande utan vanliga skogsbilvägar blir smalare och smalare för varje år.


Men det är som det är med det som är som det blev.
Årets "Skoter-över-viken"-premiär blev ovanligt tidig, redan den 9 november susade man över Sjöändviken på en is som var dryga tio centimeter tjock. Men det var nog mest "bara-för-att", det var nämligen minimalt med snö på landbacken så några längre utflykter i grannskapet blev det inte då.
Snön har kommit och försvunnit i omgångar men på luciadagen kunde vi inte vänta längre utan då blev den nya skotersäsongen invigd med en liten runda neröver Örasjön och Kroksjönäset. Skoterdårarna var i stort sett fullt manskap och det blev en trevlig tur med bensträckare och kakätar-stopp på det vanliga ställena.
De sjöar som fått ledkäppar utplacerade kördes längs led medan övriga vatten passerades strandnära.
Nytt vid friskvårdsanläggningen på Abborrnäset var den utsikt som blivit nu när vindsnurrorna på Länsterhöjden kommit på plats, ca hälften av de tjugo verken syns från Örnbergssjön, blir säkert anledning att besiktas på närmare håll vad det lider.

Det är fortfarande lite säsongsstart över verksamheten, därtill kom det en julhelg som krävde sin uppmärksamhet, så det är inte många sjöar som fått ruskmarkeringar, men det kommer nog. Råssjön, som brukar vara sist ut när det gäller godkänd is är till hälften besiktad, delen runt Näset, pinnarna kommer väl upp när sträckan mot Tången är besiktad.
Man vill gärna tro att det fryser och blir starkt nu när det varit runt 10-12 grader kallt några dygn men det gör det inte, vattnet ligger där under snön och gör sig påmind om man råkar passera med ledsladden lite för mycket nerställd.
Men nu är vi i alla fall igång och på väg rätt in i tjugotalet - häng med!

Långfredag 2019

I mars var det 10 år sedan dessa skriverier började. I ett försök till avvänjning har tanken varit att låta bloggen gå in i ett, ännu mer, dvalliknande tillstånd. Men så spritter det till och det känns som att något livstecken bör man åstadkomma, om inte annat som en säsongsavrundning.
 Mars blev väl ungefär som tidigare år med olika väderrelaterade prövningar i form av tö och efterföljande ishalka uppblandat med ett par rejäla snöfall som räddade vintern ända till påsk, som sig bör.
I år hade jag riktigt sportlov med lilldrängen och då blev det, hör och häpna, inte bara skoteråkning utan också skidåkning och snögrottsgrävning mm.
Men naturligtvis blev det skoteråkning också, ofta i invanda trakter med resan till Vargen som längst. Jaa, dit var förstås inte barnbarnet med utan det var det gamla gänget, med betoning på gamla.

Som möjligen den skarpögde iakttagaren noterat så blev det en uppgradering i maskinparken i februari. Detta efter ett infall att få prova nåt nytt. Jag märkte ganska snart att jag fått mer skoter än den gamla kroppen klarade av så efter några veckors testkörning bytte jag in den mot något mer invant och beprövat. Tack vare bra bemötande från skoterhandlaren hos Oktan blev det en smidig procedur att bli av med den Lynx Ranger 49 PRO jag inte trivdes med riktigt, och få en uppgraderad Ski-Doo Expedition som är ganska lika som den jag provat i drygt tusen mil.
Nu känns det bättre att ha ny-skoter och t.o.m. hustrun har följt med på små utflykter i omgivningarna, den nya maskinen har lättmonterade arm- och ryggstöd, en lösning som gör den till mer som en familjeskoter.
April har bjudit på några fantastiska dagar som mest har ägnats till crusing på Näkten med strandhugg både här och där.
Det har dessutom skapats ett nytt utflyktsmål uppe på Strulberget, destinationen är bara i uppbyggnadsskedet än men utsikten är på plats redan från början.



Årets långfredags-pimpel blev inställd, alltid samma tveksamhet om hur vädret ska utvecklas, med facit vet man nu att det skulle funka med tävling idag men planeringen måste ju ha lite framförhållning och för ett par veckor sedan såg det inte så lovande ut. När sen beslutet var fattat slog vädret om, typiskt.

Alla årstider

Årets februarimånad har varit en sammanfattning alla möjliga årstider. Puderföre i härligt solsken och sommarvärme som en vanlig midsommar i en salig blandning. Personligen hade jag klarat mej utan dom där värsta plusgraderna men det är som vanligt bara att bita ihop eller bryta ihop som en del väljer att uttrycka det.
Nu genar jag lite i händelserna och sätter in några bilder utan utan en massa svammel, håll till godo.

                                                                                                                                                                                                               

                                                                                                                                                                                                                                                                                

Första vacka dan

Det bara susar till så har det gått en månad. När vi går in i februari startar också den verkliga skotersäsongen när fler än de värsta skoterdårarna vågar sig ut i det vita.
Vintern och skoterföret har annars artat sig riktigt bra med en lagom mix av snö och kyla. Snömätaren var ner på drygt 35 centimeter när det var som värst men sen har det avancerat så att snödjupet ligger runt halvmetern, och där verkar det som att det är en gräns för när det snöar fem centimeter så sjunker det ihop lika mycket. Följden av det blir ett alldeles perfekt före i stort sett överallt.
Det har varit riktigt fina dagar mellan snöandet, ett par sådana dagar lyckades vi pricka in samma helg som Tornet öppnade, alltså i slutet av vecka 3.
Delar av nästa generation skoterdårar var hemma så naturligtvis var vi på plats vid premiären och som vanligt gjorde vi en sväng både före och efter. Ryktet om säsongspremiären hade spridit sig bra så det var rejält med folk och skotrar på parkeringen när vi anlände.
Dagen efter blev det också en liten tur, denna dag siktade vi på Kyrkkilen för att så småningom hamna på bortsidan av Pån där det riggades för korvgrillning och dyligt. Ett perfekt ställe där det faktiskt kändes som att solen värmde som vore det mitten av mars. Första vackra dan .......?

Förra helgen var det norskhelg och då kördes delar av samma koncept fast åt andra hållet. Dessvärre hade vi lite otur med väglaget då en av skogsvägarna var nyplogad. Men sådana gånger är det bara att bita ihop fast det känns som att det förbrukas styrstål och skidor för en förmögenhet.

Den här veckan är det tio år sedan vi gjorde en skotertripp till Duved så nu
känns det som att det är dags för en uppföljare.

Planeringen den gången var att åka upp på fredagen, köra runt lite där på lördagen för att sen åka hem på söndag. Det blev inte riktigt så. Det var o-bra väder ganska tidigt och från Tossåsen blev det inte bättre. När vi anlände till Dörrsjön var det helt mjölkvitt med noll meter sikt och man hade inte hunnit ruskmarkera leden över sjön så där fick vi köra med GPS för att överhuvud taget hitta uppfarten på andra sidan sjön.
Lördag och söndag blåste det så hårt att vi fick överge planeringen, åka hem per bil men återkom fredagen därpå till det mest fantastiska väder med gnistrande sol hela dagen. Inte för att det behövdes, denna vackra dag, men då var leden över Dörrsjön markerad, det hade blivit februari och då ska de statliga fjällederna vara på plats.

Uppföljare som sagt, det behöver inte vara samma mål men en rejäl långtur skulle sitta fint

Trettondagstö

Såg ett uttalande av nån meteorolog som menade att det inte var så ovanligt att det blev mildväder runt nyår. Vadå "inte ovanligt"? Det var väl ett riktigt understatement, i min värld är det närmast ett begrepp med trettondagstö. Redan de gamla grekerna eller iallafall bondepraktikan nämner om den helgen -"att tö då är lika bra som tretton skrindor hö".
Okej, det är inte alla riktmärken som stämmer idag men trettondagstö har vi fått, till och med i mesta laget om nån frågar mej.
Det kanske hade räckt med några plusgrader en liten stund för att kassera in dom där skrindorna?
Annars inleddes året med ett rejält snöfall, om jag minns rätt var det på nyårsdagen snöyran drog in, var precis ute och besiktade istjockleken runt Svartnäset på Råssjön. På bara några minuter försvann sikten så jag fick gå på GPS för att hålla mej på leden. Isen klarade besiktningen, ingenstans var den tunnare än 20 centimeter, så dagen efter åkte pinnarna upp. Det snöade lite till å från så den tredje januari visade snögubben ca 50 centimeter och det blev en nöjesresa med pinnkälken till Örnbergssjön. Då var det bara norra slingan som saknade pinnar men så kom denna trettondagstö och förstörde allt, det fick bli lite husnära sysslor i väntan på kallare väder. I dag har jag återigen besiktat Råssjön för att se hur isen klarat värmen. Bra är svaret, visst ser det lite pirrigt ut när snön smält så isen är helt svart men tjockleken är densamma dvs runt 20-25 centimeter.
Bara vattnet på isen nu får frysa riktigt så har vi 25 cm kärnis runt Svartnäsudden. Mot Tången är det mer snö i isen så den är vit men håller samma tjocklek.
Ja det var ju lite sorgligt att den fina snön försvann innan man hann sladda igen de värsta groparna, bara att hoppas på att prognoserna är riktiga då de lovar mer snö till veckan.
Just nu står snögubben i ca 30 centimeter snö.