Inget ont som inte ....

Det milda vädrets omilda framfart med snön har nästan snuvat oss på bästa årstiden och fritidsaktiviteten.
Förra helgen tvingades vi avstå ett besök vid skoterträffen i Galåbodarna för första gången på mången god dag. Nu tycks det som att dom hade det ganska bra utan oss men jag hade gärna dragit iväg de sju-åtta milen om man haft lite koll på föret/väglaget i de kritiska delarna.
I stället kunde man ägna sig åt en del fritt valt arbete på ranchen med en liten avstickare till Sjöändtjärnen för lunchpaus med efterföljande kringgående manöver för att inte ta kortaste vägen hem.

Ett tag såg det ut som att skoteråkningen var över för denna säsongen så det passade bra att till den här helgen planera in lite ideellt arbete vid Sjöändtjärnskojan. Inget ont som inte har nåt gott med sig, alltså.
Det mest akuta var taket som stormen Ivar lyfte bort och lade snyggt och prydligt en bit från huset.

Med en ganska måttlig marknadsföring anordnades en aktivitetsdag med möjlighet för alla att få sig en hamburgare vare sig man deltog i arbetet eller var åskådare/besökare.

En bra stund före utsatt tid var det full fart med en fullständig make-over av eldstaden och snart var takjobbarna på plats liksom matansvariga och övrig stödpersonal. Glädjande nog kom det även en och annan matgäst utifrån.
Visst blåste det en aning men solen sken så det var ett alldeles perfekt arbetsväder.
Det blev en lyckad dag, om ni frågar mej, med bra resultat, till exempel eldplatsen som sett bedrövlig ut i flera år.  Och taket får vi hoppas klarar framtida stormar, liksom dasset som står mer upprätt nu.
Städat och fint blev det både i vedbod och ute på "gården".
Alldeles slut på skoterföret är det inte, under natten mot söndagen var det ca 12 grader kallt så det tinar i alla fall inte och det utlovas påfyllning på underlaget så än är inte hoppet ute för vårvintern.

Nudå?

Precis som befarat blev skoteraktiviteterna denna helg inställda för vår del.
Nyöppnade utflyktsmålet Verkön lämnade VO redan under gårdagen med hänvisning till säkerhetsläget beträffande Storsjöns is.
Hur dom har det uppe i Galåbodarna vet vi inte men för Skoterdårarna kändes det lite motigt att dra iväg längs snöfattiga färdvägar. Vi känner ingen direkt oro för isarna på de små sjöarna men gårdagens regn och nattens vindar har polerat till en rejäl isgata så man anar vilka problem man skulle få med kylning/smörjning av motor och slides. Plus att rapporterna skvallrar om svår snöbrist i bygder som måste passeras på väg mot Oviksfjällen.
Nu får man inrikta sig på en möjlig tur i grannskapet,Sjöändtjärn finns ju kvar och luncha behöver man så det känns som ett bra alternativ.
För vad ska man annars göra en dag som denna .....?

Bedrövligt

När den bästa av årstider nu har kommit visar det sig att något har hänt, typ transportskada eller så. Att man  vill reklamera det är klart, men hur göra.
Kommande helg var vikt åt en utflykt ut på Storsjön, Verkön närmare bestämt, men nu är det inte ens att tänka på med de vårlika väder som råder. Verkön har varit lite av en snackis i vinter och ett givet nytt besöksmål och på söndag lär det ska vara veteranskoterträff och skotervisning men tyvärr, lite för osäkert väglag för ett besök.

Traditionen säger annars att det är skoterträff i Västra Galåbodarna lördagen i sportlovsveckan, nu vete katten vart man kan ta vägen för även däråt lär det vara dåligt före med snöbrist i skog och mark innan man kommer upp till de högre belägna myrarna.
Möjligen gör vi ett försök ändå med risken att vi får vända efter vägen.

Rackarns tur att vi har dubblerat alla helgerna efter jul och gjort en tur både lördag och söndag så att man slipper drabbas av underskott i skoteråkarbalansen.

Norskbesök

Så har det återigen varit norgevecka här i byn och traditionsenligt har vi fått följa med på en liten finalrunda i veckoslutet.
Dom hördes ha haft fina dagar med mycket skoteråkning både hit å dit och idag skulle vi som sagt vara med och runda av med en tur åt Tornet till.
Efter morsning och materialgenomgång på Jo-Larslägdan så blev det en föga originell men ändå bra tur söderut bl.a. till Örasjön och kojan där.
Det är inte ofta det är så många norska medborgare samlade där vid Örasjövallen men var tror ni stugvärden befann sig då? Jo i Norge!
Nåväl, vi fortsatte via Gärdsjön och Ocksjön till Lill-Fisktjärn där vindskyddet fortfarande står upprätt och lämpligt till för en bensträckare med kaffe och hembakt fin-doppa.
Det där med doppa till kaffet är något som sällan eller aldrig förekommer vid Skoterdårarnas vanliga färder men desto mer uppskattat att bli bjuden en sån här gång.

Efter lite spontansurfing på myrar intill leden så anlände vi till Hamburgerberget. Sammanfattningsvis kan man säga att där var det inte trångt. Det var nog bara personalens skotrar som stod parkerade där annars helt tomt, väldigt ovanligt.
Möjligen kan varmgrader i början av veckan med tillhörande varningar för dåliga isar skrämt en del, plus att dagens väder kanske inte var det mest inspirerande för en del skoteramatörer. Men vi behövde inte trängas runt grillen, alltid något.



Hemfärden blev via Baksjöbodarna och Abbornäset där det, också traditionsenligt, blev en bensträckare och kaffe på maten.
Vid det avslutande Taskaracet var det fyra norska ekipage som kom till start och alla klarade provet med bravur.
Därmed var årets norskutflykt till ända efter en nära åtta mil lång tur med genomgående bra före både till lands och sjöss, det var faktiskt förvånande lite vatten framme på sjöarna. På Råssjön var det till och med fin blankis under den snö kommit under natten.

Till svunna dagar min tanke går ....

Till söndagen hade spåmännen hotat med flera varmgrader men det får väl inte avskräcka, nu när det blivet ganska rejält med snö.
Uppställning bestämdes i vanlig ordning så döm om min förvåning när det var fyra skotrar mer än vanligt på den gamla mötesplatsen, utanför affären.
Det var sportlovslediga sörlänningar tillsammans med urbefolkning från Finnsved som tagit sig till byn för att ingå i projektet att hitta en väg till Handsjöbyn. Normalt kör man leden mot Turingen men det är visst för enkelt för somliga.

Vid Långtjärn rundade vi ett gäng fiskedårar och susade vidare mot Kraftledningen med stort K.
På det glada 80-talet var det skotertestbana nummer 1 där längs högspänningsledningen mellan Struldalen och Rätan. Ja ibland var riktningen åt andra hållet, mot Tjutbodarna, alltid var det nån backe som skulle besegras. Ofta var det en dags jobb att komma upp till bästa utsikten, för den som tyckte att det var nåt att sträva efter.

Ressällskapet hade räknat ut att vi skulle åka längs denna testbana och normalt har man bättre odds med de moderna skotrar vi har nu. Men så var det detta med snöns konsistens, nåt så inni bombens tungfört är det sällan man får känna på plus att det inte bara var måttligt snödjup heller, utan tvärt om, det räckte och blev över.
Ingen, och då menar jag ingen, undgick att köra fast denna dag även om vissa körde fast mer än andra. Väldigt nyttig skoteråkarlektion fick nog ungdomarna söderifrån, det är inte fin pudersurfning alla dagar.

För att göra en lång historia något kortare kan väl sägas att den väg vi skulle hitta mot Handsjön via Galvattssjöarna, den vägen hittade vi men det var ett riktigt slitgöra. Under den försenade lunchpausen pratade vi om vad det kunde vara för fel på en av skotrarna som inte verkade vara riktigt kry. Skoterdoktorerna menade att den borde in i depå snarast.
Från fikaplatsen var det bara ett stenkast till leden mot Turingen och hemöver. Efter några kilometer slog spådomen om depåbesök in å det kraftigaste - motorn dog och efter en hastig koll hördes det bli en dyr resa.
Bara att ta fram bogserlinan och fortsätta något långsammare hemåt.
Det var alltså en dag som helt och hållet påminde om gamla tiders utflykter.

Kraftledning, fastkörning och skoterhaveri.

Titeln på detta inlägg är en travestering lånad från Fänrik Stål och lyder egentligen: Till flydda tider återgår min tanke än så gärna ....

Skratta eller gråta?

Man kan knappast klaga på vädret, om man gillar variation alltså. Ena dagen snöar det så man näranog flinar skallen av sig och några dagar senare tinar allt bort igen, det känns onekligen som en prövning för en skoterdåre.
Förra helgen var det familjebetonade aktiviteter i Antesbacken. Anledningen till detta var ett uppdrag att ordna pulkåkning för ett nygift par. Pulkåkningen blandades ut med diverse andra hyss med bland annat lite skoterinslag. Antesbacken upplevde annars sin storhetstid på typ 80-talet när ungarna uppskattade en relativt platt backe. Dagen avslutades med trevligt samkväm på bygdegården, trevligt var det också att det passade på att vräka ner en rejäl snöskur. Men säg den glädje som varar nån stund, på söndagen var det rejält surväder och inte så inbjudande att dra på utflykt.

Till den här helgen var det klackarna i taket hela fredagen så det blev riktig kvalitetsåkning under lördagens utflykt. Det är sällan det snöar så lägligt på fredagen så att den mesta snöröjningen är avklarad till lördagen. Jaa, det förståss, somliga valde att koppla sladden och platta till nerbörden i stället för att skotta bort den, riktigt fint blev det också om jag får säga det.
Det fanns lite olika tankar om vägval men till slut blev det en forskningsresa för att se om det fanns nåt alternativ till den stormstängda vägen via Dödrebodarna i de djupa Sandnässkogarna.
Vid StorÅksjön fick vi bra information av skoteramatörerna från grannbyn. Informationen gick ut på att vägen är fortsatt stängd men att det finns en annan väg mot StorNoren.
Sen hade det skett uppgraderingar i skoterbeståndet så det blev lite mäta och jämföra innan vi drog vidare.
Efter lite irrande kunde vi hitta den nya vägen mot StorNoren och hur det nu gick till så var vi plötsligt på väg till Hamburgerberget.
För att riktigt utnyttja det fina föret kändes det som ett måste att ta den långa svängen hem. Revsundsturen gick bort av tidsskäl så det fick bli den något enklare vägen till Ocksjön via Lill-fisktjärn.
Där kunde vi ana våra egna spår sen för ett år sedan (.....) det var alltså riktigt skoj att få köra en skoterled som var helt oanvänd. Med lite avbrott för kringmanövrar runt liggande träd så flöt det på rätt bra så vi tittade in till sällskapet vi träffade vid Tornet som precis fått upp värmen i friskvårdsanläggningen på Abborrnäset.
Resten av dagen var vikt för lite vedkörning men det kändes så trist att det blev en betydligt roligare tur till Örasjön med en ledsladd efter fem-nian.

Rundturer

Förra lördagen föreslogs att färden skulle gå till hamburgertornet, det var förstås inte mitt förslag utan tvärtom jag påminde om att vi nyss varit dit.
Det blev inga hårda förhandlingar utan vi drog mot Östbergsbodarna för att se hur Ivar ställt till det där borta. Och det såg riktigt bra ut, tvärstopp blev det bara på ett ställe, om vi pratar skoterled, men en enkel rundning så var vi vidare mot Lillsjön.
Stor-Backsjömyren var, liksom många myrar denna vinter, avtinad och snöfattig så det kändes inte så trevligt att ta den vägen, utan jag var helt inställd på att ta en fika i Attles stuga och vända hemåt.
Men det fanns en dold plan som jag förstod efter ett tag. Vi följde den västra utfarten från Stor-Backsjön mot Svenstavik och det susade på helt utan dramatik fram till Rörösjön där det blev lite irrande innan vi hittade ett skoterspår som tog oss vidare.
Och vipps så var vi på OkQ8 och käkade hamburgare, det var alltså någon som inte kunde släppa tanken på en burgare denna dag.
På hemväg försökte vi oss på den "rätta" leden mot Backsjöarna men det funkade bara några hundra meter bortom det så kallade Vedtorget, sen blev det att vända och ta en alternativ väg hem.
Att göra första Svensta-turen den första februari måste vara det senaste datumet i modern tid.
Söndagens övningar förlades till en del sällan besökta trakter typ Stor-Örevattnet och Smalvattnet för att så småningom runda Kroksjönäset med sikte på Ocksjöns holme, den med vindskyddet, där vi hade tänkt inta dagens smörgås som i och för sig var gårdagens.
Inte fanns det nåt vindskydd där inte, nermonterat och snyggt lagd på hög var det däremot och det var Ivar som fixat det. Vad gör man då då? Jo, friskvårdsanläggningen vid Abborrnäset fanns ju kvar och så blev det.
En lördag senare, alltså i går, blev en relativt kort tur i delvis redan körda trakter. Vi hade ju begåvats med en del snö som skulle röjas bort innan vi drog iväg så ett lunchstopp var bland det första som måste klaras av. Den här gången föreslog faktiskt jag en Tornet-tur men helt plötsligt fanns inget burgar-sug hos reskamraten. Det blev i stället ganska mycket favorit i repris, mot Örasjön, denna gång med riktigt bra snöföre efter nattens nederbörd. Tempen låg runt nollan så det var rätt tungfört men hur skoj som helst att äntligen komma upp en bit från marken.
Återigen våldgästade vi stugan vid Örasjön och denna gång tittade solen fram och det var hur fint som helst att titta ut över sjön, om man tänker bort den sorgliga synen som stormet ställt till med utanför stugknuten.
Efter go-fikat skulle den informella leden mot Gärdsjön inspekteras och det var inga problem, snabbt och elegant var vi på Turinge-leden, på väg mot Kroksjönäset. Nära byn har leden dragits om en aning men av spåren att döma verkar det vara full framkomlighet mot Turingen.
Med bara några kilometer kvar till hemmet kunde vi göra lite djupsnötest i en lagom brant backe, riktigt bra och utslagsgivande förhållande med snödjup drygt knähögt.