Rundturer

Förra lördagen föreslogs att färden skulle gå till hamburgertornet, det var förstås inte mitt förslag utan tvärtom jag påminde om att vi nyss varit dit.
Det blev inga hårda förhandlingar utan vi drog mot Östbergsbodarna för att se hur Ivar ställt till det där borta. Och det såg riktigt bra ut, tvärstopp blev det bara på ett ställe, om vi pratar skoterled, men en enkel rundning så var vi vidare mot Lillsjön.
Stor-Backsjömyren var, liksom många myrar denna vinter, avtinad och snöfattig så det kändes inte så trevligt att ta den vägen, utan jag var helt inställd på att ta en fika i Attles stuga och vända hemåt.
Men det fanns en dold plan som jag förstod efter ett tag. Vi följde den västra utfarten från Stor-Backsjön mot Svenstavik och det susade på helt utan dramatik fram till Rörösjön där det blev lite irrande innan vi hittade ett skoterspår som tog oss vidare.
Och vipps så var vi på OkQ8 och käkade hamburgare, det var alltså någon som inte kunde släppa tanken på en burgare denna dag.
På hemväg försökte vi oss på den "rätta" leden mot Backsjöarna men det funkade bara några hundra meter bortom det så kallade Vedtorget, sen blev det att vända och ta en alternativ väg hem.
Att göra första Svensta-turen den första februari måste vara det senaste datumet i modern tid.
Söndagens övningar förlades till en del sällan besökta trakter typ Stor-Örevattnet och Smalvattnet för att så småningom runda Kroksjönäset med sikte på Ocksjöns holme, den med vindskyddet, där vi hade tänkt inta dagens smörgås som i och för sig var gårdagens.
Inte fanns det nåt vindskydd där inte, nermonterat och snyggt lagd på hög var det däremot och det var Ivar som fixat det. Vad gör man då då? Jo, friskvårdsanläggningen vid Abborrnäset fanns ju kvar och så blev det.
En lördag senare, alltså i går, blev en relativt kort tur i delvis redan körda trakter. Vi hade ju begåvats med en del snö som skulle röjas bort innan vi drog iväg så ett lunchstopp var bland det första som måste klaras av. Den här gången föreslog faktiskt jag en Tornet-tur men helt plötsligt fanns inget burgar-sug hos reskamraten. Det blev i stället ganska mycket favorit i repris, mot Örasjön, denna gång med riktigt bra snöföre efter nattens nederbörd. Tempen låg runt nollan så det var rätt tungfört men hur skoj som helst att äntligen komma upp en bit från marken.
Återigen våldgästade vi stugan vid Örasjön och denna gång tittade solen fram och det var hur fint som helst att titta ut över sjön, om man tänker bort den sorgliga synen som stormet ställt till med utanför stugknuten.
Efter go-fikat skulle den informella leden mot Gärdsjön inspekteras och det var inga problem, snabbt och elegant var vi på Turinge-leden, på väg mot Kroksjönäset. Nära byn har leden dragits om en aning men av spåren att döma verkar det vara full framkomlighet mot Turingen.
Med bara några kilometer kvar till hemmet kunde vi göra lite djupsnötest i en lagom brant backe, riktigt bra och utslagsgivande förhållande med snödjup drygt knähögt.