Annersia

Med minsta möjliga marginal blev det möjligt att runda av november med en tur över Sjöändviken under söndagsförmiddagen. Isen var delvis kollad redan under lördagen men det kom annat i vägen så när det var läge att hoppa upp på skotern hade det hunnit bli skymning så jag sparade till idag. Passade även på att göra en mer omfattande undersökning av isläget.
Den grå isen, som legat ett tag, var ca 14-15 centimeter medan den svarta var något tunnare, ca 10-11 centimeter.
Man har uppenbarligen blivit mer försiktig med åren för innerst inne vet man att en decimeter räcker att gå på, ändå känns det lite gruvensamt att gå på is som är sådär genomskinlig.
Höre även att det fanns intressenter för skridskoåkning så jag kollade en bit från skoterleden, riktigt ute på den svarta släta isen, och det det var samma tjocklek överallt.
Alltså begav man sig hem efter första frivilliga skoter, det blev som vanligt Rö-Rangern. Pigg och alert, som vanligt, särskilt sedan den fått lite mer bensin i tanken.
Inga problem att susa över viken och efter en runda söderöver så bar det av mot Sjöändtjärn, ska det premiäråkas så är det väl lika bra att ta hela paketet tänkte jag.
"Bara för att" åkte jag upp till Långtjärnvägen innan det var dags att åka ner tillbaka till tjärnen för att se vem det var som fikade vid kojan.
Det visade sig vara någon helt annan än jag trodde, exakt vem det var vet jag fortfarande inte men en trevlig pratstund, om ditten å datten, det fick jag.
Efter denna nöjestripp blev det lite mer nyttigt skoterrelaterat arbete i omgivningen.
Sen kan man väl uppmana alla att jobba för lite, helst mycket, mer snö på marken (och inte bara i prognoserna).