Swish

I dag är det en vecka sedan skoterföret stack å försvann. Man kan nästan säga vad klockan var när vintern tog slut i söndags eller natten mot måndag, rättare sagt. Och liknelsen med ljudet  då pengarna försvinner från kontot ligger nära till hands - svisch (stavas swish om du frågar banken).
Annars blev förra helgen en grandios avslutning på säsongen. Fredagen bjöd på skarföre, perfekt för att köra ut lite stolpar och ledkryss som en förberedelse för nästa säsong.
Likadant på lördag då det också blev ett litet arbetspass för den andra skoterföreningen innan det blev Skoterdårarnas förening för hela slanten.

Det finns mycket som är outforskat i närområdet och av någon anledning är området neråt Losjön extra outforskat för min del.
Stora myrar och gammal bäverdränkt skog, svanar och gamla fäbodar i en salig blandning fick man ta del av på den turen som väl egentligen var en liten spontantripp delvis för att kunna friskskriva Skidoon efter en tids hosta och heshet.
Själv åkte jag Blå-Ranger eftersom den var närmast till när vi drog iväg.

Själva finalen spelades på söndagen och då kom vi på att vi inte hade varit till Turingen en enda gång denna vinter. Sagt och åkt - men inte den lätta vägen förståss. Vi testade diverse krångliga vägar, det var ju så lättåkt överallt. Lagom till fikarasten närmade vi oss Turingen efter att ha valt bort Brattkullens grillplats eftersom den ligger lite mörkt till.
Det var soligt och fint vid Turingens vindskydd, tyvärr blåste det ganska otrevligt så byggnaden fick göra rätt för namnet.
Efter säsongens sista skoterfika skulle den nygamla leden mot Handsjöbyn kollas. Vi åkte där tidigare men nu verkar man ha gjort en arbetsinsats för att röja och dra leden så att den blir så bra som möjligt.
I Handsjöbyn hade vi svårt att hitta det rätta vägvalet så det blev lite irrande innan vi kom till en väg och en kraftledning som gick åt vårt håll. För trots att skoterföret var bra så var det som vanligt ett lotteri när det gällde vilka skogsvägar som var plogade.
Barmarkskörning blev det ändå, helt ofrivilligt och inte så kul när det mitt i en kraftig uppförskörning i en kraftledningsgata plötsligt saknades snö. Däremot var det isigt och stenigt.
Vi hoppade av kraftledningen vid Långvattnet och då var vi ju på hemmaplan och några minuter över fyra svischade men in på gården efter en högst normal åttamilsrunda, som sagt den sista för säsongen.
Innan vi styrde upp från sjön kollade jag hur det var med ledkäpparna, och de satt fortfarande orubbligt fast.

Natten mot måndag tokblåste det varma vindar som smälte snön på sjöarna så det var rejält blött och pinnarna mognade snabbt för att skördas i början av veckan.
Senare i veckan torkade det upp men man vet aldrig hur vädret utvecklar sig, dessutom var det ganska fullt på övriga dagsprogrammet, så det var skönt att ha pinnarna på landbacken.


 Jag tycker det blev en bra skotervinter, visst såg det lite tveksamt ut vid jultiden men sen blev det ju hur bra som helst, ända in i kaklet.