Skotrarna är inställda och man börjar ställa in sig för ett liv utan skoteråkning en tid. Men snart nog är man ute på en skogspromenad längs nån skoterled. Det är väl så viktigt med barmarksträningen, som bekant.
Och det kan även hända att man råkar få med sig några ledkryss, hammare och spik för att inte tala om röj-verktyg.
Tittade som hastigast på lite statistik när det gällde körda mil och kunde konstatera att det fattades ca fem kilometer till 260 mil fördelat på fyra skotrar. Av dessa är kanske 100 mil i tjänsten, dvs för den lokala skoterklubben och resten hamnar då på nöjeskontot.Antalet körda mil sjunker för varje år, förhoppningsvis beror det på att Skoterdårarnas förening satsar på kvalitet och inte kvantitet. Nåt år han man ju drabbats av kort säsong men i år känns det som att den blev ganska lagom för att ladda batterierna.
Vissa år han det blivit en eller flera turer till exempelvis Vemdalen, Rätan och Storsjö men i år var det nära att vi inte ens kom till Turingen. Däremot var vi till Tornet minst tre gånger och Bräcke vid två tillfällen.Årets grej var utan tvekan utflykten till Åkersjön. Det går säkert att utveckla sådana resor tex genom att åka skoter hela vägen och lämna bilen hemma men då måste man ha lite bättre framförhållning med frånvaro från jobb mm.
När det gäller snötillgång och före så blev det det bästa på många år även om man klagade över vatten på isarna strax efter nyår men när det frös ihop blev det perfekt. Och mars blev en riktig solskenshistoria på alla vis.
Om man skulle drista sig till att sätta ett betyg på skotersäsongen lär det nog handla om en fyra eller väldigt nära i alla fall.
Och nu blir det till att damma av geocachingutrustningen för nu förvandlas jag till strulig Strulkuse.
Cacha lugnt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar