Rangertur

Det kan vara besvärligt att få en servicetid på verkstad, därför gäller det att passa på när man hör till de utvalda. Efter påskdagens crusing blev det ett tvingande besök i (den egna) verkstaden för Ski-doo´n. Reservdelsleveranserna funkade inte som beräknat på grund av oflyt i kombination med kortvecka och det gjorde att den inte kom ut ur depå denna helg.
Men det finns pålitlig back-up för sådana tillfällen: Lynx Ranger.
För att sympatisera med brodern så beslutade jag mej för att plocka ut min gamla trotjänare ur beredskapslagret så att det kunde bli en riktig Rangertur.
Jag har två Rangermodeller så det ska sägas att det handlar om den s.k. Rö-Rangern, till skillnad mot Blå-Rangern. När man har fyra maskiner på g samtidigt så kan det bli svårt att hinna använda alla så det här var ett bra tillfälle att få köra nåt annat.
Planeringen var minimal, friåkning - lilla svängen - helst sällan körda trakter, var väl det enda som bestämdes.

Och så blev det. Perfekt skarföre medgav i stort sett vilka vägval som helst och det bar iväg förbi Kårviken och informella vägar mot Tjutbodarna. Det är sällan man kör kraftledningen bortom Tjutbodarna men idag passade vi på.
Passade på gjorde även min Lynx Ranger LTS - att fylla 9000 kilometer, still going strong.

Hade väl tänkt ta nån skogsbilväg i en annan riktning och till en annan sjö men på grund av snöröjningen som skett så blev det kraftledningen fram till Bodsjöstrupen.
Man kan väl säga att vi där knöt ihop säcken för säsongen eftersom det var där vi fikade under årets första längre tur, då i norskt sällskap.
Efter gott fika vid Bodsjöns strand bar det norrut, mot Pån, längs en fin och välanvänd led.
Riktigt hur planeringen var fattade jag nog aldrig men vi tuffade nord-nordväst-ut längs Pån, Smalpån, Östersjön och Mellsjön. Vindskyddet vid Mellsjön är obligatoriskt bensträckarstopp vid passage på väg mot bl.a. Tandsbyn, så även denna dag fast vi här tänkte vi vända hemåt. Parkerade lite på sidan av spåret för att ge plats åt en skoter som vi såg på avstånd komma emot oss.

Undrar vad oddsen var att det skulle vara nån man kände som kom där och då? Skapligt höga kan jag tänka, men att det kunde vara närmaste grannen det rymdes inte på totalisatorn. Men så var det.
Efter lite taktiksnack slog vi följe tills skoteramatören valde vägen mot Älgsjön och vi drog mot Näkten via Dödre.

GPS-hållare.
Den exklusiva Silver Edition

Om inte förr så upptäkte man vid sjökörningen att komforten skiljer en del mellan Rangern och Xtrimen. Bättre då att kryssa i skogen där Rangern trivs bättre. Således drog vi från sjön och upp mot Sandnässkogen för att landa i buan.

Av det förutspådda snöovädret såg vi ingenting på hela dagen, tvärt om lyste solen tidvis, men med ett fåtal kilometer kvar till hemmet så fick vi snövittring. När både maskinen och föraren var garagerad ökade det på med snöandet, så det blev en väl tajmad Rangertur. Drygt sju mil blev den förresten, den lilla svängen.