Åkersjön x 2

Ansätten

Efter en snabbkoll av bokningsläget för hotellet i Åkersjön så hade vi hux flux en skotertripp av, för oss, ovanligare slag att se fram emot. Packade och klara drog vi från byn i ett-tiden på fredagen för en sjuttonmilatripp till skoterparadiset Åkersjön.
Vi hade bokat vandrarhemsboende och anlände till den sprillans nya strandpaviljongen i lämplig tid för att flytta i på rummet, packa av skotrarna och åka upp för att testa den omtalade pizzabuffen.
Jag torde inte vara värsta kulinariska experten men slätstruken kan vara ett betyg som passade i sammanhanget. Men visst blev man mätt.
För att inte slöa till av maten klädde vi oss för en sväng i omgivningarna i den nedgående solens sken.

Jänsmässholmen

Helt obekanta i trakten blev det bara några svängar i närområdet, en plats som man verkar hamna på nästan automatiskt är Önrun, en fjälltopp med fin utsikt mot fjällen i väster och norrut. Två mil blev det första dagen.
Precis som hemma så var inte lördagens färdväg planerad in i minsta detalj utan det fick bli lite på gehör.
Vi åkte ganska rakt norrut, mot Häggsjövik där vi svängde västerut mot Ansätten. På sjuttiotalet var Ansätten ett besöksmål för utförsåkare. Ett kanske lite exotiskt ställe som, då liksom nu, saknade bilväg och elström. Skidåkarna tolkade efter en vessla från Bakvattnet för att ta sig till skidbacken.
Nån kilometer före skidanläggningen hittade vi en brant backe som naturligtvis skulle testas. Det var väl inte värsta branten men alldeles lagom för mej att skotta mej uppför.
Tillbaka nere på den lägre nivån såg vi dagens första skotrar, vi hade alltså åkt nästan fyra och en halv mil utan att se en skoter, mitt i paradiset. Tog häng på ynglingarna som vi sett och strax var vi vid skidbacken i Ansätten. Då fattade vi var alla skoteråkarna höll till, där kryllade det nämligen av dem.
Det var alltså bara skoterdårarna som valt den långa vägen till "fikastället på fjället", serveringen var nämligen öppen medan liften slutat gå för länge sedan. Runt om i omgivningarna hade folk grävt ner sig för att grilla sig själva och kanske lite korv.

Snabel-a

Från Bakvattnet har man kanske sju kilometer och från Åkersjön dubbelt så långt. En lagom utflykt för de flesta, kanske.
Efter en rejäl fikapaus, då vi passade på att glömma bort att det fanns en geocachegömma där i närheten, drog vi söderut och hamnade så småningom i Jänsmässholmen, mitt i ett större gäng skoteråkare som nog skulle in till därbelägna hotellet för rast/vila som man sa i lumpen. Det måste ha varit runt trettio pers, bland annat med norskt inslag av reg-skyltarna att döma.
För att inte komma hem för tidigt blev det en sväng mot bl.a Finnsätern innan det bar norrut mot Åkersjön. Tillbaka vid startpunkten visade trippmätaren ca tio mil.
Dag 2 avslutades sedan med en alldeles förträfflig middag vid hotellet.

Under isen

Redan vid ankomsten under fredagen blev vi varse att vi hamnat i något dåligt sällskap, det var nämligen en träff för Polarishandlare.
Det var bl.a. folk från Amerika, Norge, Finland och nåt tysktalande land. Trodde faktiskt att det räknades som landsförräderi att ha Polaris i Finland men tydligen går det mesta för sig nu för tiden.