Nu lell

Nu börjar det likna nåt. När förra helgens brobygge, vid Brors, var avslutat började det snöa lite försiktigt och det fortsatte med en lite otippad snöskur i onsdags och sen var ju alla prognosmakare överens om att det skulle bli snö kring veckoslutet. Jag hjälpte till så gott jag kunde med positiva tankar och tillsammans lyckades vi fixa nästan tre decimeter snö till idag.

Det blev blårangern som fick äran att inleda säsongen, lättstartad som vanligt och man kände livet återvända i takt med att oljeröken tätnade i garaget. Det är alltså i tvåtaktsröken det sitter det man längtat efter sedan i april. Det är därför som den rökfria e-tecen inte är förstavalet i säsongstarten, man måste byta till rätt smörjning inombords först. Fredagens blötsnö fick alltså inte ligga orörd i många minuter men eftersom iskvaliteten varit osäker var man lite begränsad i rörelseutrymmet, det blev mest att hålla sig mellan sjöarna. Trots det så blev det nära fyra och en halv kilometer i fredags, inkluderat en del grundpreparering med sladden.

Med nytt friskt blod i ådrorna var det helt okey att göra en shoppingtur till staden för lite förlustaffärer under lördagen då det även singlade ner lite mer snö.

Under söndagsförmiddagen var skoterdårarnas förening delvis upptagen med civila sysslor så jag plockade fram den röda Rangern mm grejer som hör skoteråkningen till, för det är ju så att man inte tagit fram prylarna i förväg bara för att snön dröjt en smula. 

Skulle jag tidigt ha antytt att jag var redo till hundra procent med alla grejer i ordning vet jag vem som fått skulden om det inte kommit nån snö ännu på ett tag. Det finns så mycket vidskepligt folk, tro mej.

Det hände en gång för länge sedan att jag tvättade bilen och vattnade pär-lanne samma dag, gissa vem som fick skulden för att det regnade hela den sommaren?

Rö-rangern är lagom att använda om man befarar att det är stenigt och
styggt så jag tog den på en fusk-tur till Sjöändtjärnen, det är ju obligatoriskt att besöka den bland det första på säsongen. Det kändes lite gruvensamt att dra över viken så jag körde stranden runt för att komma till leden på andra sidan. 

Om jag tänkt på det tidigare hade jag kunnat bjuda in till glögg o pepparkaka där vid Sjöändtjärnen men det blev till att åka hem för att äta lunch.

Efter lunch var föreningensstyrelsen fulltalig och vi tänkte oss en sväng ner mot Strulsjön men då upptäckte vi en bro som blivit bortglömd. De fyra broar som renoverats i höst var alla farbara före ombyggnaden men den här var inte det, fyra pinnar över en bäck är ingen bro - i min värld. Skulle väl ha prioriterats högre men det får väl bli nåt provisoriskt så småningom.
Det har hörts rykten om ett nybyggt vindskydd vid Örasjön och det står som bekant i föreningens stadgar att vindskydd ska besökas så självklart skulle ryktets sanningshalt undersökas.
Och visst var det sant, längst nere på Örasjövallen fanns det ett nytt hus i traditionell vindskyddsstil. Även om stilen var traditionell så fanns det en del innovativa lösningar eller vad sägs om fullformats glasdörr med persienner?! Full koll på livet på sjön utan risk att stekas av solen alltså.
Det var väl inte riktigt färdigmöblerat än och vi hade inte packat ner nån färdkost och kunde alltså inte provfika men nybygget har alla förutsättningar att bli ett trevligt och välkommet tillskott till utflyktsmålen i området.
Efter en hemfärd med förhinder noterade jag trettiotvå kilometer på mätaren vid hemkomsten, lägg därtill fyra och en halv från fredagen dvs bortåt fyra mil, får väl anses normalt en premiärhelg. Och om de norska spåmännen inte är alltför yra så kan det komma mer snö mest hela veckan. Nu du lell .......