Once in a lifetime

Nu sitter GPS´n på plats så nu finns ingen anledning att stanna i garaget längre. Mänskligt att döma händer det bara en gång i livet att man får köra iväg med en sprillans ny maskin med bara 500 meter på mätaren. Gissar att den halva kilometern är den sträcka som grejerna testas vid fabrik.
Det blev bara en kortare sväng nere på sjön, totalt kanske ett par kilometer mest för att varmköra och bränna bort lite nyskoterlukt, tror det var ljuddämparens isolering som luktade mest.
Det märks att det är en ny skotergeneration än den man är van vid, trots snöbristens gropiga väglag går det hyfsat mjukt. Men det kommer ta tid att vänja sig vid den nya tidens körställning, man är ju van att sitta och jäsa i soffan på den gamla. Mer köks-pallkänsla nu, och vinddraget p.g.a den minimala rutan lär man måsta bygga bort med en större ruta. Sätts upp på önskelistan alltså.

Det kanske inte framgått med önskvärd tydlighet vad det är för maskin som hamnat på gården, kanske bara de mest inbitna Lynxkännarna som listat ut det.
Det blev alltså en Xtrim SC 600 E-TEC H.O. som jag rullade in i garaget för precis en månad sedan. E-tec-motorn är som bekant Bombardier/Rotax lösning på utsläppsproblematiken, det är en direktinsprutad tvåtaktare som i sin effektklass lär kunna mäta sig med fyrtaktarna när det gäller bränsleförbrukning och miljöpåverkan. Med bibehållen tvåtaktskänsla d.v.s inga tvära motorbromsningar och inga onödiga kilon under huven.

För min del är detta den fjärde generationen Lynxskotrar, den gamla fem-tretti-femman från 1982 tas bara fram vid högtidliga tillfällen medan både den röda (1994) och den blå Ranger LCE (2001) använts dagligen under säsong, inte minst som arbetsfordon. Det är däremot mer osäkert hur den nya maskinen är att dra ledsladd med så gamm-härkarna får säkert jobba kvar tills annat bevisats.