Spettets inverkan på tjockleken

Ojj, redan tisdag och där sitter ni och väntar på besked om Sjöändvikens is, denna viktiga fråga.
Lördag e.m. var reserverad för att göra en ordentlig uppföljning av förra helgens granskning. Det första man kunde notera var att isen redan var besiktad och godkänd, av mattmönstret att döma var det en skoterdåre som susat över till andra sidan redan under fredagen.
Bara för nyfikenhets skull hackade jag i isen och mina gissningar verkade stämma, snön dämpar kylan så att vattnet kan ligga där utan att frysa, riktigt plaskblött bitvis.
Isen var liksom tunnare nu om man mäter i antal spettslag, två-tre slag kändes säkert men nu gick det hål efter ett-två, på samma ställe. En snabbanalys visade att jag fått med mej ett annat spett än förra gången. Förra gångens spett var trubbigare men möjligen tyngre än det spetsiga som jag hade nu.
Inom materialläran fick man räkna på olika mätmetoder som bl.a. herrar Rockwell och Brinell klurat ut, men jag minns inte om is och spett ingick i formlerna.
Nåväl, isen blev godkänd trots en del svagare partier i höjd med holmen.
Dagen avslutades med en tur till Sjöändtjärn där det blev planterat en del buskar längs den väg skotrar brukar åka.

Under söndagen blev det en aktivitet i Skoterdårarnas förening med pinnplantering över Sjöändviken och även mot Strulsjön, vi har ju ett stående uppdrag från våra norska skoterdårar att dra upp spår.
Vi åtgärdade dessutom några stygga hjulspår som skogsmaskiner gjort bortom Sjöändtjärn. Vi passade även på att fika in årets skotersäsong som ännu är mer teoretisk än praktisk p.g.a lite snö.
Tur att jag håller på med GPS-fix på nyförvärvet så jag slipper knacka sönder underredet första metrarna.