Tornet-premiär

När alla i Skoterdårarnas förening hade kryat på sig var det självklart att det ska bli ett sammanträde så fort klockan slog lördag. I veckan har komradioapparaterna stått på laddning, GPS´erna finkalibrerats och bensinen fyllts på.
Som brukligt var dagens rutt inte detaljplanerad, det brukar ske mer eller minde slumpmässigt exakt vid avfärd och då med utgångspunkt från åt vilket håll vi åkte förra resan, inte samma väderstreck två ggr på rad.
Sista-minuten-informationen sa att Hamburgertornet hade säsongspremiär i dag så det var ganska klart att det var dit vi skulle. Hade jag vetat det tidigare hade jag inte behövt jäkta med fikafixet men nödproviant kan vara bra att ha ....?
Den här säsongen är inte som andra så naturligtvis skulle det krångla med maskinerna, denna gång inte min. Vid grusgropen före Finnsved gick gasvajern av i den andra skotern. Nödgashandtag fixades och sen bar det av hem för att byta skoter.
Nytt försök och då tittade vi in i Finnsved och där var man passande nog hungrig så vi adjungerade två stycken till styrelsen och drog iväg.

Bodsjöbygdens snöskoterklubb har bra ordning på sina skoterleder så det var sladdat och fint fram till Kälabergstornet. Att det var lite snö på marken sista biten kan inte dom rå för.
Rackarns va´ folk det var där, att premiären var en vecka tidig verkade ingen ha missat, det var en strid ström av besökare hela tiden vi var där. Och i skoterväg var det som vanligt en skön blandning av gamla herkar och potenta ledplöjare (eller japanska snöankare som vissa säger).

För den som inte är bekant med denna företeelse kan jag berätta att på Högsvedberget (nära bosättningen Kälaberget, därav det missvisande namnet Kälabergstornet) finns ett luftbevakningstorn från kriget. I tillhörade stuga har skoterklubben hamburgerförsäljning på lördagarna under säsong. Hamburgarna grillar man själv över öppen eld alldeles intill tornet. Själva tornet är möjligt att gå upp i men personligen blir det nog bara vartannat år man kliver upp dit. Det fanns tidigare en autentisk militärkikare däruppe men den blev stulen, vet inte om man fixat nån ny.
Hemvägen blev via Tjutbodarna och småsjöarna bortöver Sandnäset. Stannade vid Stor-Åksjön och bytte några ord med dem som jobbade med nåt projekt där. Vidare till Lill-Åksjön, där var ett par fiskare att surra med.

Efter lite kringel-krokiga vägar hamnade vi på Tång-Öravattnet och Råssjön och då var dagens utflykt i det närmaste slut. Finnsvedborna åkte hem till sig och vi till oss och sammanträdet förklarades, efter 65 km,  avslutat.