Heldag

Besöket vid skoterträffen i Galåbuan blev en riktig heldag. Med avgångstid något tidigare än vanligt drog vi iväg västerut. Då vi fått förstärkning av en av sönerna på hembesök blev vi tre stycken, övriga intresserade valde att göra nåt annat.
Från Östbergsbodarna tog vi nya favoritgenvägen mot södra delen av StorBacksjön och snabbt var vi i Svenstavikstrakten. Efter att ha hamnat lite vilse efter Vedtorget och kontakt med en livlina blev vi avrådda från att passera Svenste på Östbergssidan då det förekom avverkningar där.
På andra sidan centralorten gick färden vidare mot Lättsjön där det var rena rusningstrafiken med ett tiotal skotrar som lämnades företräde då de kom från höger. Dessutom var det folk som rastade vid vindskyddet.
Efter cirka tvåochenhalv timme trängde vi oss in till vindskyddet där skoterträffen pågick. Det var riktigt bra flyt i hamburgerserveringen så det gick snabbt att stilla hungern och efter en stunds vila var vi redo att dra vidare.
Det vackra vädret, tillsammans med antagandet att vi nog inte kommer till dessa trakter mer denna säsong, gjorde att vi tog rundan mot Arådalen och förbi Hundshögen på hemvägen.
Tyvärr räckte inte det vackra vädret ända upp till den högsta höjden men lite känsla ändå när man står där uppe. För två somrar sedan gick för övrigt andra pojken och jag upp till Hundshögen, dit är det skoterförbud och den var helt inne bland molnen och osynlig från skoterleden.
Nere på Gräftåvallssidan blev det rast/vila vid Butösmyrens vindskydd.
Efter en del kringelikrokande, med inte alltid de bästa vägvalen, besökte vi av säkerhetsskäl macken i Vigge. Blå-Rangern vill ju ha lite mer bränsle än fyrtaktarna.
Från sjösidan gick det snabbt och enkelt att ta sig via Östberg till Skucku och ännu en favoritgenväg, via Bingsta, ner till Näkten.
Sen blev det, som vanligt, en snabb transportsträcka söderut till startpunkten där vi landade cirka åtta och en halv timme och tjugo mil senare.

Väglaget under resan?
Ja, alla varianter. Osladdade informella leder med lite trafik är oftast flera snäpp bättre än nysladdade leder med mycket trafik så är det ju.
En positiv överraskning var leden från Gräftåvallen mot Västertaket/Persåsen. Värsta biten var från kapellet i Arådalen och stigningen upp därifrån, ingen överraskning för där är det alltid så knöligt.

Isläget? Med all denna snö måste det helt enkelt tränga upp vatten, isen kan inte flyta med så tung last. Men sen kan det frysa igenom och bli riktigt bra yta att åka på. I allmänhet är det 25-35 centimeter pudersnö på isen. Om det sedan är tungfört eller inte är den resandes ensak.

Storsjön har vi bara åkt söder om Hoverberg och där var det kanske 30 centimeter snö men inget vatten skymtades.
På Näkten var det snöigt men det syntes också en del vatten i spåret efter framförvarande. Nu börjar det finnas spår att följa men om inte kan det gå rejält tungt om man träffar på vatten.

Avslutningsvis kunde konstateras att snödjupet, vid mätplatsen, inte kom upp till 90-centimeters-strecket vid senaste snöfallet, men det kommer fler chanser.