Snödjupet har ingen begränsning uppåt som bekant men det finns ändå saker längs vägen uppåt som kan ställa till det, till exempel trädgrenar som man tidigare lätt passerat under befinner sig nu plötsligt i ögonhöjd så man får bryta en eller annan kvist ett par kvistvarv högre upp på träden.
Tro det eller ej men i lördags blev det en utflykt till Tornet igen. Fjärde gången av fyra möjliga. En av sönerna var hemma och vi ville passa på att testa Blå-Rangern som fått nya breda skidbelag.
Testvarvet gick motsols förbi Örasjön och Gärdsjön där vi hoppade på Turingeleden mot Ocksjön. Turingeleden var för övrigt helt ospårad efter senaste snöfallet, lite ovanligt men inte förvånande, de har mycket att stå i, dom också.
Vid Tornet var kommersen i full gång ungefär som vanligt med matgäster som kom, åt och for precis som på vilken uteservering som helst.
Och Rangern gick betydligt bättre nu med nära nog dubbelt så breda skidor, sen att den går som en riktig snöplog kan man nog inte göra mycket åt, det är den årsmodellen.
Söndagen började lite kylslagen med temperatur runt 25/26 kalla, eventuella tankar på en liten tur innan sonen skulle bege sig hemåt fick bordläggas till ett senare tillfälle.
I stället blev det ett besök vid mätplatsen för att kontrollera snödjupet. Mätningen utföll så att jag nu kan meddela att det ligger mellan 80 och 82 centimeter snö där på den gamla hölägdan.
Ett tag trodde jag att måttbandet hamnat i ett stolphål efter en höhässja men flera mätningar visade samma sak så det lär nog stämma.
Verkar som helt fantastiska snöförhållanden!
SvaraRadera