Lätt otur

I dag var vi tillbaka i normala rutiner d.v.s vi hade ingen aning om vart vi skulle och hur vi skulle ta oss dit. Hackås tycke vi förstås lät som ett förslag under rubriken kortare tur och vi styrde ut på Näkten. Att hoppa upp på Monäset och köra på landbacken blev lite omväxling till tråkig sjökörning. Där näset är svalast har man möjlighet att välja att fortsätta på Näkten eller köra västerut mot Storsjön. Hade en tanke om att fika på Långholmen så det fick bli Storsjön.
Förra helgen var det brodern som hade otur, i dag var det dags för mej. I samband med ett vägval skred vi sakta framåt, ett par hundradelars ouppmärksamhet så hade skotern fått en smäll över pipen med sprickbildning som följd. Man får väl vara beredd på det värsta för dom här speciella plastbitarna inte kända för att vara billiga. Exakt hur mycket kalaset kostar det får jag väl räkna på till veckan, det är frågan om en ny huv och insugningslåda. Man får väl vara glad att lysena klarade sig, det kunde alltid varit värre.
Vid Långholmsfikat skippade vi Hackås och valde att utforska leden från Vigge till Lättsjön sen ner till Svenstavik.
Leden från Hoverberg till Balviken är ingen njutning men det är närmare än att runda berget. Tuffade förbi macken och vidare upp i skogen och vi hittade t.o.m en skylt som det stod Lättsjön på men sen dröjde det inte länge förrän vi var lost. En mängd skyltar uppmanade oss att inte köra i skidspåret men vi såg inget sådant på den nysladdade leden, möjligen att det var en delad led. Hur som helst så vände sladden mitt i skogen och där stod vi och visste inte var vi missat skoterleden.
Efter sju sorger och åtta bedrövliga försök kom vi så småningom ut på Börtnanvägen och då blev det plötsligt lättare. Men när vi kom till skoterleden hade vi tappat lusten att besöka Lättsjön så vi styrde mot Svenstavik direkt.
Efter att ha studsat ner till Svensta fick man dra på lite extra efter den fina StorBacksjöleden. Bensträckare, i vanlig ordning, vid Attles stuga. Sen började det riktiga strulet. Efter att i god fart ha passerat Lillsjön såg jag att sällskapet var avhängt, tillbaka för att kolla vad som hänt. Hittar honom agerande elteknisk konsult via telefon. Tuffar vidare och spurtar förbi Östbergsbodarna och då är han borta igen! Åker tillbaka, denna gång gäller det en bortglömd ryggsäck .... vid Attles stuga. Bäst att följa med tillbaka om något skulle hända. Snabbt iväg efter ryggan och vända tillbaka. Jag har åkt över Lillsjön fem gånger i dag inom loppet av några minuter, måste vara ett udda rekord?

Den korta turen blev nära elva mil lång, några tusen kronor dyr och inte kom vi dit vi skulle - är man skoterdåre eller .....?