Mot Storsjö kapell

Efter att ha förhandlat till mej 15 minuter extra sovmorron drog vi iväg mot Storsjö kl. halv nio. Rutten skulle gå via Åsarna och då tar vi en informell led längs diverse skogsbilvägar mot Äldbodarna. Redan vid Sjöändtjärn inträffade dock dagens första malör, en av våra (inte min) reservbränsledunkar lossnade och fick överges.
I Åsarna skvätte vi i bensin så att det skulle vara maxat vid infarten i vildmarken.
I Skålan började vi leta ett fikaställe, det ska finnas ett vindskydd nånstans där. Ringde tom en Skålan-livlina men han hade inte telefonjour just då så det dröjde till Fotingen innan vi kunde fika, det var soligt och fint där vid sjöstranden. Det var också där vid Fotingen vi hade att välja om vi skulle välja Börtnan eller Oxsjön och Särvfjället, vi valde Börtnan.
Efter en odramatisk resa blev vi lite vilsna i Börtnan men en Börtnan-livlina hjälpte oss på traven och satte oss på spåret mot Lövdalen, ett spår som han nästan avrådde från då han inte visste om nån kört där i vinter. Däremot kunde vi alltid välja leden upp mot Galåbuan, den var nog större chans att den var körd. Det blev via Lövdalen.
Upp till och förbi Lövdalen gick det riktigt bra men visst var det snöigt, tack vare rikligt med ledkryss tuffade vi på även om snittfarten säkert inte var hög. Nedanför Lövsjön tappade vi bort leden då vi följde en svag antydan till skoterspår och det spåret försvann ut på Lövsjön. Vi hitta igen leden men då uttalade brodern de magiska orden -"de´ e´ ingen mejning". Först lät det helt omtumlande men helt klart rätt beslut - att vända tillbaka till Börtnan samma väg vi kommit.
Det hade börjat skymma, snödjupet närmade sig metern, dessutom helt ospårat och antydan till en viss trötthet efter alla snöänglar man gjort under dagen började smyga sig på.
När vi vände hade vi åkt drygt 3,3 mil från Börtnan och nu var det bara tjurighet som gällde för att så snabbt som möjligt nå målet. Efter ett kort fikastopp i Lövdalen, då en del av nödprovianten avåts, valde vi den breda leden ner till Börtnan. Tack vare att vi kom från fel håll blev det ingen bild i fartkameran.
Säga vad man vill om vissa ledfixare men sista milen var de bästa man åkt på länge, om man undantar stumpen fram till Storsjö fjällturism och fiskecamp dit vi anlände ca halv sju, något efterlängtade av värdshusvärden.