Utvärdering

Joomenvisst hade vädret blivit lite mer skotervänligt så en utvärdering av hur skotern kände sig efter det ofrivilliga depåbesöket var ett måste.
Under förberedelserna inför avfärd fick vi oväntat sällskap av det uppväxande släktet, totalt blev vi fem skotrar som drog iväg för att återuppta den tidigare avbrutna resan.
Sjöarna är ordentligt vattensjuka så vi fick göra en kringgående rörelse för att komma till dagens mål - Attles stuga. Sista biten blev en strandnära körning för även Stor-Backsjön var plaskblöt, det verkar som att allt vatten ligger ovanpå isen i år. Och runt bäckar och diken är det fullt med vatten så efter att några skotrar kört ner den minimala isen måste man leta en ny väg väg över.
Fikat var gott, vi satt ute på altanen i det myggfria molnskenet.

Vi bedömde att det skulle bli både svårt och långt att åka till Svenstavik och sedan hitta nån lämplig väg hem utan att behöva ut på de stora sjöarna så, mot principerna, tog vi samma väg hem.
Passade på att göra ett spår till en jobbarkompis koja. När jag kom fram till övriga gänget var det bärgning på gång, en skoter hade plumsat ner fronten lite väl mycket i en bäck. Lyckades få tag i den försvunna skidan och lyfte den till ytan och då var det bara hoppa till lite så var skotern på torra land igen.
Ett dike som normala vintrar bara känns som en nigning i leden var idag som ett svart dyhål. Förhoppningsvis kommer det ner lite kyla i marken nu så man slipper köra i myrvatten hela tiden.
Till och med "vår" sjöändvik har svårt för att sluta vatta upp och frysa som normala år.

Jodå, skotern gick bra så nu kanske problemen är över och man kan börja planera lite längre turer, jag har ju åtskilliga mil att köra in för att få till ett vanligt skoterår.