Månadsrapport

Tar och rundar av januari 2018 trots att det återstår några dagar innan månaden är riktigt slut.  Det pratas om snödjupsrekord och det kan nog stämma men det beror även på vad man jämför med, begreppet mannaminne är bland det bedrägligaste måttet man kan komma på.

Helt osökt kommer jag att tänka på färden till Storsjö i februari 2010, då var det snöigt kan jag säga. Så många snöänglar som blev gjorda då har man inte gjort, varken förr eller senare. Vid Lilla Lövsjön var det ca meterdjup snö och vi var helt slut efter att kört fast var tjugonde meter ungefär. Men sen vi väl tagit vändningsbeslutet gick det väldigt galant, först vårt eget spår ner till Börtnan sedan Vägverkets upp till Storsjö.

Snödjupet häromkring, eller för att vara exakt, vid den vanliga mätplatsen, har varit 65 cm som mest, sedan har blåst och snöns egna tyngd gjort att tjockleken minskat och är nu 60 cm, under pågående snöfall ska sägas,
Snömängden har tryckt upp mycket vatten på isarna men senaste två veckorna har det även frusit på så nu är det riktigt bra före på de flesta mindre sjöar, Näkten och Storsjön är dock helt obesiktade
för min del.

Det har blivit en hel del ideella insatser för den lokala skoterklubben men självklart mest nöjesbetonade utflykter med Skoterdårarnas förening.
Om vi tar det sista först så har det varit norgedagar med bland annat en rundtur som började med lite myr-surfing innan vi drog mot Hålen via StorBacksjön. Tanken var att äta ute den dagen men det höll på att gå helt åt pipsvängen eftersom vi inte hittade nån ved där vid vindskyddet.
Att åka till Skicenter för att äta var inte ens plan B så vi var ganska desperata, ett förslag var att köpa en säck ved på macken i Åsarna. Nu hade vi en aning om ett vindskydd i höjd med södra delen av Åsarna och en kontroll visade att där fanns det också ved. Så då var den saken klar, hamburgare och Bullens tillagad över öppen eld, det är grejer det. Nästa gång vi ska ut och äta i dessa trakter kanske vi går in på Skicenter, knappt femhundra meter bort.
Lördag och norgebesök brukar betyda Tornet och som vanligt gjorde vi en liten sväng innan det var dags att styra mot Kälaberget. Vi åkte på lite kringelikrokiga vägar upp till Mellsjön, i höjd med Tunvågen sedan ner mot Pån och Våle och ännu en Mellsjön innan vi närmade oss Kälen och Tornet.  För oss Skoterdårar blev det säsongens tredje besök, av tre möjliga. Dessutom var vi dit söndagen innan de öppnade men det var bara för att boka bord till kommande helg.
Skoterdårar ........? Ja, inte jag i alla fall.

På tal om det så brukar jag utbyta tankar och funderingar i skoterrelaterade ärenden med en kvinna i Svenste. Vi kan kalla henne Eva. Vi pratade bland annat om att det syntes så lite skoteraktiviteter i form av spår i och runt centralorten. Hon hade en teori om att skoterdåre-sapiens är ett utdöende släkte, man får verkligen hoppas att den teorin är felaktig även om man i dystra stunder inser att det kan ligga nåt i det.

Ny slutsiffra

Så har det blivit en ny slutsiffra i årsräkningen igen.
På grund av en del outtagen komptid har det varit lite personalbrist i led-arstaben men de flesta skotrar är ju byggda för att gå i snö så det funkar nog även om sladdningen släpar efter.

Det har även varit tidsbrist för pinnsättning men med hjälp av inlejd personal ordnade det sig med käppar över Råssjön, delen runt Näset. Delen mot Tången är återigen trampad men inte riktigt redo att markera med käppar, det fryser dåligt när det hela tiden fylls på med snö uppifrån och vatten underifrån.

Och på tal om sladda så gjordes en insats med sladden upp mot Örnbergssjön under nyårsaftonen, tyvärr var föret lite väl isigt och hårt bitvis så den färden slutade med depåbesök. Men på nyårsdagens förmiddag var grejerna okej igen så det var bara att sladda iväg. Nu är det inte alldeles enkelt att passera de vattniga vattendragen eftersom sladden går så tungt i snösörja.
Nåväl, nu ska jag åka och lämna tillbaka lilldrängen, sen får vi se hur det ordnar sig med resten.