Galåbuan - favorit i repris

Lördag vecka tio - då är det aldrig frågan om vilket håll spåren skall ritas, då är det skoterträff i Västra Galåbodarna och Skoterdårarnas förening har styrelsemöte där varje år.
För att variera oss en aning så samlades vi alla två hemma hos mej för kalibrering av GPS-manicker och slutlig ruttplanering.
Ruttvalet fick sig enkla lösning när vi valde Vigge som landningsplats efter att ha tagit oss på knagglig is längs Näkten och över Storsjön. Det har bildats hårda snödrivor och snön är liksom sönderfrätt så det är en ganska skakig upplevelse att köra på isen.
Man blev positivt överraskad över hur snabbt och elegant det gick att ta sig upp mot och förbi Kvitsle / Dalåsen, visserligen rundade vi kanske en bondgård  på fel sida, men överlag fin och välskyltad led, något som höll i sig hela vägen till Galåbuan. Tidtabellsenligt anlände vi till vindskyddet vid Högån, det har blivit ordinarie fikastopp numera.
Tror faktiskt det var den gamle ledfixaren och trotjänaren i Bergs motorklubb som vi passerade vid Fagerholmsmyren. Det har hänt förut att vi träffats där i korsningen men i dag hade vi farten uppe så det blev tyvärr ingen pratstund.

Framme vid Galå-vindskyddet var kommersen i full gång, faktiskt så pass att man missade lotteriet pga slutsålt, å jag som känt att det var vinstläge. Men det kommer fler lotter .....

Jag har visst kommit av mej när det gäller kolbullar, tror det har med köandet att göra. Hur som helst så var kön till hamburgarna obefintlig och valet lätt alltså.
Sedan vi ätit och umgåtts en stund uppstod tanken att vi skulle ta vägen hem via Hundshögen, denna soliga dag. Det blev ovanligt tidig avresa eftersom risken fanns att dagen skulle bli lång.

Det var slätt och fint som vanligt upp till Arådalen så det tog inte lång stund. Det syntes några grupper av soldyrkare som grävt en grop åt sig och andra och myste i sluttningen upp mot Hundshögen. I dag var utsikten milsvid, det har varit lite si och så med det vid senaste överfarterna.
Vi valde bort vägen via Älven eftersom den var så skumpig förra gången, alltså blev det ner mot Myrviken. Snacka om ur askan, i elden. Visst, det är inte lätt att rå på de isiga guppen men med riktigt vassa hyvelstål borde det gå att få en liten lindring i skumpandet.

En för mej ny led över Matnäset, vid Sölvbacken, förde oss raskt ut på Hackåssidan, sen var det bara att ta sikte mot uppfarten till kiosken för nu hade det blivit matdags igen.
     Efter en god och närande snabbmat så hade vi det ständiga problemet att ta oss från Skäret ner mot Monäset.
                                                     På nåt konstigt, men tidskrävande, vis lyckades vi irra oss fram till kända trakter och det susade på fint ända längst ner på Monäset. Taktiken var att vi skulle ta kortaste vägen över isen till kända skoterleder vid småsjöarna i Sandnässkogen.
                                                        En helt igenom strålande dag avslutades efter 198 km när klockan slog sju om aftonen.